Årskrönika 2016

Så var det dags igen. Nyårsafton med allt vad det innebär av tillbakablickar och framtidsplanerande. En dag då jag alltid går runt gråtfärdig i konstig stämning oavsett hur året varit faktiskt.

Det är dags att se tillbaka på 2016 som blev ett riktigt skitår på så många sätt men som hade tre glimtar av nytändning för mig i form av en oväntad utnämning, några solpaneler och en ö i Medelhavet.

Januari

Den fjärde januari började det plötsligt ta längre tid att ta sig till jobbet för oss Öresundspendlare när regeringen införde ID-kontrollerna och vi tågpendlare stod på Kastrup och tittade på varandra med en klump i magen och sade farväl till den nordiska passfriheten medan det byggdes staket mellan spåren både där och på Hyllie på den svenska sidan för polisen. Kontrollerna blev sedan förlängda och åter förlängda under året och tågen var tionde minut i rusningstid ställdes in eftersom ett spår på Kastrup nu skulle användas i två riktningar och spårbristen var ett faktum. Det här ledde till platsbrist på tågen och förseningar och en mördande oförutsägbarhet kring när man egentligen kommer hem. Ännu är ingen lösning i sikte och vi pendlare räknar med att det här nu är ett permanent tillstånd. En trist utveckling för resebranschen också även om vi nu iallafall slipper att få våra pass fotograferade med Iphones i säkerhetskontrollen för att få gå på tåget hem! Jo, det var faktiskt så de första månaderna. Snacka om upplagt för ID-kapning när det DSB skulle undvika att få böter av Sverige och måste visa att de gjorde sina kontroller enligt transportörsansvaret. På den svenska sidan blev det senare under året färre poliskontroller än tidigare medan tågen ändå tvingas till stopp i tio minuter för att vänta på polis som antingen kommer eller inte. Stressen är total.

På väg till kontoret en vintermorgon.

Februari

I februari överraskade några av oss i släkten en av mina mostrar på födelsedagen med en resa till Wien. Jag som bara varit där väldigt kort tidigare fick nu chansen att se inte minst den stora mat- och loppmarknaden Naschmarkt som blev lite av höjdpunkten. På gemytliga restauranger satt vi kvällstid och skrålade till folkmusik och i Schönbrunns slottspark rådde vårvärme.

Schönbrunn. Prosit Neues Neujahr!

En morgon var det jag själv som blev överraskad när en vän meddelade att fanns med i Expressen. Bara brittiskt hade blivit utvald till en av Sveriges tolv bästa resebloggar i Allt om resor. Något av det mest motiverande som hänt mig någonsin. Det här blir nog svår att upprepa med tanke på vad som sedan skedde i juni.

Mars

Bryssel. Staden där jag bott i fem år och där min dotter föddes drabbades plötsligt av ett terrordåd. Med en overklig känsla tittar jag på bilder av platser jag känner till väldigt väl och av en stad där jag fortfarande har många vänner.

Eftersom vi bokat en längre resa i maj beslöt vi att hälsa på mamma i Stockholm under påsken och kombinerade detta med en påskbuffé på skärgårdskrog i Sörmland, där vi har sommarstuga ute på klipporna som vi tyckte behövde ett extra besök efter vinterns ganska extrema stormar.

April

Resemässigt hände inte så mycket men i gengäld kom jag och mina två bloggkollegor Lena och Helena igång på riktigt med Our Scandinavia, den engelskspråkiga resebloggen om Skandinavien som vi startat för att få berätta för världen om vår fina region och för att få skriva på engelska.

Maj

Tjugo år sedan min man och jag träffades. Naturligtvis hade vi sedan länge planerat en resa tillbaka till York och puben där det hela hände. Ett måste var också att ta en dag med en dagsutflykt över heden till Whitby som vi ofta åkte till det där första året. Vi fotograferades 1996 av en av mina kusiner på en av klipporna i staden och 2006 av en av mina vänner på samma plats. Det blev vår dotter som fick den äran att föreviga oss på samma plats 2016. Underbart vackra och vilsamma Rievaulx Abbey hanns också med. Samma resa tog oss till dotterns kusin i Wales och gav oss roliga dagar i Manchester där det plötsligt börjat dyka upp rykten om Zlatan.

Same procedure as every ten years.

Rievaulx

The Alchemist, Manchester

Juni

En eftermiddag i trevligt sällskap avnjuts på hotell SP34 i Köpenhamn där jag är på dansk resebloggarträff. Danskarna är ännu inte lika organiserade som i Sverige utan det refereras till oss på detta deras första Travel Massive men under hösten har det blivit mer och mer liv. Kul för mig som jobbar i Köpenhamn och har 60 mil till Stockholm.

Min värsta midsommarafton någonsin då jag grät bland morgonens jordgubbsförsäljare och dränkte min sorg i Pimms på kvällen. Där jag satt i släkthuset i Småland med sommargetter i och utanför sin hage funderade jag allvarligt på att bli getamor på heltid. Det vi befarat eftersom vi spenderar så mycket tid i Brexits hjärta, Lincolnshire, hade hänt. Britterna hade röstat för att gå ur EU. Ni som följer bloggen vet hur det har påverkat mig – som att göra slut med en kär gammal pojkvän – och jag har fortfarande inte hämtat mig. Bloggen har fyllts av inlägg med mer politiskt innehåll än de resetips jag tänkt mig och spretar väldigt. Själv oroar jag mig ännu eftersom hösten tuffat vidare åt fel håll på så många sätt i denna röra.

Åsa. Rymningsbenägen get med karaktär.

Juli

Sol, strålande sol! Utan någon som helst lust att planera någon resa till England läggs allt krut på stugan i Sörmland. Mamma som märkt att jag är låg på energi har tagit tag i det här med solpaneler och plötsligt har vi en lösning som passar oss som inte har varken befintlig el eller bilväg till huset. Paketet innehåller ett kylskåp och räcker också till att ladda telefoner och borrmaskiner. Systemet har råd med fyra dagars dåligt väder men det visar sig att det genererar massor av el även en ganska molning dag även om juli mest är fantastiskt solig och sommarsemestern tagits helt rätt veckor detta år.

Paradiset. Här laddar jag batterier på mer än ett sätt.

Augusti

Pang! Dottern fick en fraktur i foten på fotbollsträningen och där rök resten av säsongen. Känd som svårläkt gjorde den att vi inte kunde boka någon höstresa trots att hon alltså inte längre var aktuell för några matcher. Vi visste ju inte om hon skulle behöva gipsas sex veckor senare eller hur det hela skulle gå.

September

Utmattningen började bli total, inte minst av tillståndet i världen där jag kände att om Brexit kan hända så kan Trump vinna. Förberedde oktober månads stora och roliga möten på jobbet där Brexit nu ligger som en våt filt över verksamheten. Känner att jag behöver vila, inte på jobbet men mentalt men vet inte hur detta ska ske eftersom min stora avkoppling är just resor. Ett glädjeämne som gav energi var att Bo Bjelvenstedt och jag äntligen fick till en träff för att spåna om diverse idéer i anglofilins tecken. Vill du veta mer om Bosse så läs min recension av hans bok Londons bästa dagsutflykter.

Oktober

Dottern blev myndig. Hur gick det så fort?

Förra årets årskrönika handlade om att jag ville till Korsika. Dit kom jag inte men istället blev det helt otippat det lite brittiskpåverkade Cypern. Dotterns fot var fortfarande inte läkt och alltså fick vi avskriva destinationer med många uppförsbackar, långa promenader och kullersten. Samtidigt ville vi båda till solen och hittade inget som lockade med Kanarieöarna. En egenhändigt ihopsatt resa till Ayia Napa blev just det vi behövde. Jag hade aldrig vågat åka till en utpräglad partydestination under högsäsong men var nyfiken på dess vackra stränder och visste att det var hyfsat platt. Oktober visade sig från sin bästa sida med 28 grader nästan varje dag och jag som brukar kasta mig mellan sevärdheter tog dotterns fot som ursäkt att bara ligga vid poolen och på stranden på dagarna och sitta på restauranger på kvällarna. Väl hemma kände jag mig ovanligt utvilad och ett par veckor senare var foten läkt.

Nissi Beach

Fisk- och skaldjur för en person…

Bröllopspar i klosterträdgården

November

I vintertidsmörkret slog den förlamande tröttheten klorna i Öresundspendlarna igen och ändå är jag glad att jag inte tillhör de många som jobbar på Kastrup där tåg från Sverige nu inte ens stannat under hösten om de är försenade. Jag fokuserar så mycket jag bara kan på att planera julaktiviteter och på att stötta dotterns körlektioner. Min konstanta längtan tillbaka till stugan i Sörmland har inte varit så stark sedan jag var liten.

December

Julmiddagar och evenemang piggar upp tillvaron och vi har en trevlig jul med familjen i Stockholm där jag bara önskat att den vore längre.

Nu sitter jag här och hoppas att 2017 blir ett bra år, jag som i grunden är en positiv person och som förvånats över hur jag tycks ha halkat ner i tonårens mer negativa världsgrubblerier i år (för ja, till och med på Cypern kom tankarna att jag faktiskt satt och njöt bara dryga trettio mil från Aleppo fågelvägen). Det har helt enkelt hänt för mycket dramatiskt i världen i kombination med att jag haft en del att ta hand om privat de senaste åren som gjort att jag inte kunnat känna efter hur jag själv mår och vila tror jag.

Min förhoppning är att 2017 även om vi inte blir av med den politiska röran iallafall ska ge mig mer tid till återhämtning genom roliga saker som bloggande och promenader i naturen så att jag orkar med allt annat. Ett år att ta de tre glädjeämnena vidare. Imorgon får ni läsa mer om mina planer för att uppnå detta och annat men nu lämnar jag er till nyårsmiddagen. Gott nytt år alla läsare!

Etiketter: bloggen