Jag blir ett lejon

Det här är en blogg om Storbritannien. Utom idag. För idag drabbades Bryssel av det otroliga men inte så oväntade.

Om världen liksom stannade när det drabbade Paris så har det idag inte kännts fullt så spänt bland folk för även om en del kanske har familjemedlemmar nere i Bryssel så är det en för svenskar mer okänd stad så länge man inte jobbar med politik och lobbyverksamhet. En stad som visst har en rolig,  kissande pojke som staty och som lär ha choklad i var och vartannat gathörn.

För mig och många av mina vänner och kollegor i Köpenhamn är Bryssel en plats vi ständigt återvänder till för möten och där flera av oss bott. En plats där vi har många vänner och bekanta och där vi vet att ett paraply är bra att ha i handväskan och att vatten lätt samlas under ojämna kullerstenar och skvätter upp över fötterna för den som trampar fel.

Jag har bott i Bryssel i fem år och det är kanske inte så jättelänge men det var viktiga fem år. Jag fick inte bara se den gamle Labourledaren Neil Kinnock doppa slipsen i sin pint och sedan auktionera ut den under den årliga frågesporten för välgörenhet utan jag lärde mig framför allt mer än jag någonsin gjort tidigare. Jag lärde mig saker om EU, juridik, fransk grammatik, körsbärsträd, rödkittsostar, byråkrati och internationella relationer liksom flerspråkighet. Jag lärde mig att det definitivt regnar mer i Benelux än alla säger att det gör i Storbritannien och jag lärde mig att stora politiker inte är mer än människor de heller med korta luncher och kvicka hjärnor men framför allt är det staden där jag blev mamma på självaste Edith Cavell och lärde mig det största av allt och det är nog det som idag gör mig mer förbannad än något annat. Som ett lejon har jag ilsket fnyst åt att staden där min dotter spenderade sina första fyra år och stolt lärde sig sjunga ”Un petit canard” fast hon bara pratade svenska och engelska tills hon började på dagis nu har fått ett stort, fult sår. Ett trauma som inte var oväntat för den som följer med i nyhetsflödet men som är desto tråkigare för att det är riktat mot vad som indirekt är vår huvudstad i ett fritt och öppet Europa.

Det är tack vare min dotter och ett och annat virus som jag vet att sjukvården är utomordentligt bra i Belgien och jag vet att de skadade får bästa möjliga vård i ett land där den dessutom har en tillgänglighet vi bara kan drömma om i Sverige. Samtidigt är detta tillsammans med bankerna, surrealismen och närheten till alla roliga platser en av få saker jag saknar nu, tilbaka i norr. Så mycket fungerar inte i Belgien och det var en av orsakerna till att vi sökte oss bort därifrån. Vi hade ingen hemlängtan till varken England (som ju är lätt att nå med snabbtåg från Bryssel) eller Sverige utan ville till slut bara lämna Belgien där det alltså kändes otryggt redan 2002 när vi beslutade detta. Alla låste sina bildörrar för att inte få bilen kapad vid rödljusen och jag minns hur även Margot Wallström som var där samtidigt som jag kommenterade det sorgliga i alla saknade barn som satt uppe på lappar i tunnelbanan, inklusive på den station som drabbades idag och där jag åkt många gånger på väg till fransklektioner i parlamentet. Jag har faktiskt en gång också spenderat en vecka på ett kontor precis ovanför stationen på belgiska röda korsets kurs i första hjälpen då vi tittade ner över gatan och undrade hur tusan vi skulle kunna stoppa den hektiska trafiken på en sådan plats utan att riskera oss själva i händelse av en olycka. Idag känns det overkligt.

Den splittrade nationen Belgien gjorde att jag aldrig kunde rota mig. Landet består av flamländare och walloner (och en handfull tysktalande) som inte bara pratar olika språk och ogillar att prata varandras utan också har delat in landet i fraktioner när det gäller politiska partier och en massa annat. Bara det att jag inte kunde så värst mycket franska när jag flyttade ner utan pratade engelska när jag skulle öppna telefonabonnemang gjorde automatiskt att jag hamnade i den flamländska delen av telefonkatalogen och fick telefonräkningarna på flamländska eftersom det var de i kundtjänst som pratade bäst engelska.

Idag följer jag Het Laatste Nieuws för ja, flamländska blev helt enkelt det jag snappade upp bäst i Bryssel eftersom jag pratar både tyska och engelska. Jag ser hur man nu letar i de nedre, fattigare delarna av den kommun jag först bodde i när vi kom, i en stad som inte är enad utan splittrad i flera småkommuner med egna borgmästare som vill väljas om. Jacques Brels födelsekommun Schaerbeek är en kommun där man nedanför backen idag hör till samhällets mindre lyckligt lottade och ovanför backen hittar Bryssels TV-torn i kvarter som jag antar är vad SVT:s reportar menar när de pratar om att de har sitt Brysselkontor i kommunen. Det där med vilken TV kanal du ser beror såklart också på vilket språk du pratar eftersom allt genomsyras av vilken del av samhället du tillhör och allt detta gör att jag förstår precis hur det kunnat gå så här för även polisen är indelad i sektioner efter funktion. Frustrerande är bara förnamnet men trots det är Bryssel som sagt en stad där mitt liv förändrats till det bättre på så många sätt även om jag aldrig skulle flytta tillbaka. En stad som förtjänar att människor ser dess underbara arkitektur, dess mat och den surrealism som får oss alla att känna att vi lever.

 

Annonser

14 kommentarer

  1. resfredag · · Svara

    Ja, vad säger man? Det är fruktansvärt, och det hemska är väl att alla går omkring och tänker ”det var en tidsfråga innan det hände igen…”. Att det händer i Bryssel är så symboliskt, för ja, det är ju verkligen Europas hjärta.

    Gilla

    1. Precis. Det är 40 nationaliteter på listan över drabbade och tunnelbanestationen var väl vald inte bara för att den var i EU-kvarteren utan också säkert för att upp/nedgången är ovanligt smal. 😦

      Gilla

  2. Tack för intressant läsning! Förstår att det känns extra mycket när du bott just där! Själv känner jag väl som alla andra. Att det är fruktansvärt och att man känner sig hjälplös. För det fruktansvärda går ju inte riktigt att stoppa. Det kommer hända igen och det gör en lite illamående. Världen är en sorglig plats på många sätt.

    Gilla

    1. Ja fast samtidigt har den ju alltid varit det. Medeltiden var ju hur grym som helst och jag som är van vid England tänker på IRA:s dåd och på att det fortfarande inte går att låsa in bagage i skåp på brittiska stationer så det är bara på de största stationerna du har den bekvämligheten och då till en hundralapp per kolli eftersom de har personalkostnader och scanningutrustning.

      Gilla

  3. alla bombar varandra… kommer det nånsin ta slut

    Gilla

    1. Det beror på hur vi löser frågor om vatten och energi tror jag. Religioner blir i sig mer och mer toleranta sakta men säkert tycker jag men om resurser kommer människor alltid bråka om det inte finns nog åt alla.

      Gilla

  4. Verkligen hemskheter som händer! Svårt att ta in. Tänk att det finns så mycket hat.

    Gilla

    1. Ja det är otroligt. Samtidigt är media alldeles för dåliga på att rapportera sammanhang. Hur eländigt det är i Tunisien just nu hör jag bara av vänner till exempel.

      Gilla

  5. Åsa F M · · Svara

    Jag kan fortfarande inte bara trycka ”gilla” så jag får väl skriva det.. Fin skildring av staden och landet från ditt perspektiv.

    Gilla

    1. Nej här känns det ju nästan bra att du inte kan det. Idag har de letat tagit med robot till en plats fyra kvarter från vår första lägenhet där nere. 😦

      Gilla

  6. Åsa F M · · Svara

    Jag gillar också Belgien fast jag bara varit där ett par ggr som turist i mitt favoritämne WW1.

    Gilla

    1. Ja Ieper är otroligt rörande. Alla borde åka dit i skolåldern.

      Gilla

  7. Verkligen hemskt det som hänt, och även hemskt med de problem som landet haft redan innan.. :/ Visste inte att Belgien var så pass otryggt (bortsett från terrordåd och -hot alltså).

    Gilla

    1. Nej det var nog inte så känt innan. Det var inre så att jag gick omkring rädd men det fanns hela tiden i bakhuvudet att barn försvann och att polisen var splittrad.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

attresapodden.se

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, restips och resefotografier

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Jennifer Stroud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

cornishbirdblog

Little Local Adventures

Runtklotet

En blogg och resesajt med tips, texter och bilder från intressanta resmål runt om i världen

Round the Island

Walking round the coast of Mainland Britain

Diary of a Northern Teaist

Tea is a journey. This is my travelogue.

Storartad Förlag & Marknadsföring

Bloggen om England och övriga Storbritannien

En vandrares tankar

"Jag låter tankarna fara medan fötterna går"

Ulf Perssons Blogg

Kultur och debatt!

%d bloggare gillar detta: