Svepande familjekrönika

Semestertid nalkas och visst behöver du något att läsa i hängmattan? Få böcker passar så bra som The Light Years (eller De ljusa åren om du vill leta efter den på svenska men den har några år på nacken så då får du nog googla antikvariat) av Elizabeth Jane Howard

Detta är del ett i hennes serie av fem böcker om familjen Cazalet och jag har redan köpt del två, Marking Time, för att se hur det går så det får ni såklart se som ett bra betyg. De första böckerna skrevs 1990-1995 och så fick Howard för sig att hon 2013 skulle skriva del fem vilket såklart gör mig än mer nyfiken. Du kan faktiskt ha hört talas om The Cazalet Chronicles redan men då som TV-serie. De två första böckerna filmatiserades nämligen 2001 med Hugh Bonneville i en av huvudrollerna (jag minns aldrig att den kom till Sverige men det kanske du gör?) och den har också gjorts som radioteater av BBC Radio 4 så ni förstår ju att det är stort.

Familjen Cazalet består av bröderna Hugh, Edward och Rupert samt dottern Rachel och bara namnen sätter ju på något vis stämningen. Bröderna har varsin hustru och förhållandena är väldigt olika. Hugh och hans Sybil har ett bra förhållande men Hugh lider av migränattacker efter sin tid i skyttegravarna där han också förlorade ena armen. Edward är gift med Villy som inte har koll alls på vilken kvinnokarl han är medan Rupert är familjens konstnärsson som inte vet om han ska ge sig in i familjens trähandel och är gift med unga Zoë som nog helst såg att han gjorde det istället för att vara lärare med konstnärsambitioner och dåligt med pengar. Rachel är den som tar hand om alla och som har sin hemliga kärlek i Sid som är halvt judinna och bjuds in till familjen som hennes vän. Familjens överhuvud är ”Brig”, pappan som hållit igång trävaruhandeln hemma i London och som nu börjar få dålig syn men inte sämre än att han fixar det mesta ute i det hus i Sussex som han köpt och där familjerna alltid samlas sommartid med alla sina barn.

De långa somrarna är i fokus i den första boken och det handlar om 1937 och 1938 så du kan nog ana stämningen som råder. Ingen vet om det ska bli krig igen eller inte men de vuxna i familjen anar att om det sker så kommer det bli något helt annorlunda än förra gången och inte minst Hugh oroar sig. Barnen ska helst inte skrämmas upp men hans dotter Polly har redan snappat upp nog för att oroa sig. Här märker man verkligen att Howard själv var i tonåren precis innan andra världskriget bröt ut för hon beskriver barnens tankar om detta väldigt trovärdigt. En av bokens höjdpunkter för mig är just Hughs och Pollys allvarliga samtal om livet som kan jämföras med Edwards mer hurtiga ”I say old chap” till alla han möter. Även i kriget var Edward en optimist som klarade sig bra medan Rupert var för ung för att delta.

Boken är skriven med små korta, varvade stycken om alla familjemedlemmar vilket gör att du får läsa varje individs syn på det som pågår runt dem. Barnens triviala lekar i skogen som är nog så allvarliga för dem själva och de vuxnas relationsproblem och krigsnojor blandas i en enda stor väv som liksom flyter fram över sidorna. Det stora huset i Sussex utökas när Brig köper upp granngården och utöver familjen bjuds guvernanter, svägerskor och andra hit vilka också sätter sin prägel på saker.

Inte minst männen åker ibland in till London för att sköta affärerna, luncha på klubbar och i Edwards fall träffa älskarinnan. Även kvinnorna återkommer dit ibland och det blir ganska dramatiskt i kontrast till det relativt lugna livet på den vackra engelska landsbygden där det mest är kockerskan som är ilsken på kökspigorna medan hon planerar logistiken kring den hela tiden utökade familjens stora middagar med pajer och sommarpuddingar. Det är utflykter till kusten och pallande av trädgårdsmästarens frukt varvat med rädslan för nollning på privatskolan och oönskade graviditeter. Det är undertryckta känslor i massor på den engelska överklassens sätt och det är det ständiga hotet om krig. Det här är som om Nattvakten mötte Children’s Story och det är bara att flyta med där du ligger i hängmattan.

Annons

Etiketter: BBC, London, skönlitteratur, Sussex, världskrigen