Det är svårt att skriva blogginlägg om sevärdheter som redan är så omskrivna och hypade så det har tagit emot lite men Stonehenge måste ju ses. Mig tog det flera år innan jag äntligen gjorde slag i saken för jag var så insnöad på medeltidsslott och vacker natur och ingendera finns just vid Stonehenge men jag är väldigt glad att jag tog mig hit till slut.
Stonehenge togs upp på UNESCO:s världsarvslista 1986 under det fulla namnet Stonehenge, Avebury and Associated Sites för det finns hur mycket förhistoriskt som helst här på Salisburyslätten och om just Avebury kommer jag att skriva ett eget inlägg för det är en fantastisk plats. Idag håller vi oss till Stonehenge utanför den lilla staden Amesbury där man ibland kan behöva byta buss om man kommer utan bil från Salisbury – en historisk stad som i sig är är utmärkt bas om man tänkt stanna några dagar men annars når man lätt Salisbury med tåg från London också bara man kollar vidare busstider innan resan. Bor man på hotell i London så dräller det av broschyrer för bussbolag som kör guidade turer hit. Jag tvivlar inte på att guiderna är jättebra men inbillar mig att dessa är fulla av turister som kanske inte är så intresserade egentligen utan bara vill pricka av ett världsarv så jag har inte prövat dem. Har man tidsbrist är de däremot bra för man hinner se mer på en dag än om man tar sig hit själv men själva valde vi att bo i Salisbury istället så mer om det kommer det också att bli senare.
Utslängt på slätten som är full av militärbaser och med helikoptrar ständigt surrande känns det lätt surrealistiskt här. Dessutom går två landsvägar alldeles i närheten så det känns som om det inkräktas en del på stenarna och speciellt om man tänker sig att de har någon andlig betydelse. Det är förmodligen militären och lågt flygande helikoptrar som gör att det knappt finns några djur på fälten här heller. Jag var här 2007 och då pratades det om att bygga en tunnel för den ena vägen förbi stenarna men sedan har detta stötts och blötts i många instanser så nu vet jag inte vad de tänker sig.
Man betalar för sig vid utställningsbyggnaden (rekommenderar audioguide också just här) om man inte hör till de som nöjer sig med att kika in genom staketet från vägen eftersom man ändå inte får komma nära stenarna. Synd för de snåljåparna tänker jag för även om man inte kan ta på stenarna så kommer man betydligt närmare inne på området och kan uppskatta hur gigantiska de är! Släpade man verkligen hit dessa stenar ända från Wales??? Ja det har länge varit teorin eftersom det kan bevisas att de kommer från södra Wales och de icka lokala stenarna kallas ”sarcen” vilket betyder ”främmande” men nuförtiden finns också en teori om att de kommit hit utan mänsklig hjälp. Vi får väl se vad som sägs om några år. Imponerande är hur som helst att man reste stenarna i cirkel och än mer att man fick upp stenar på tvären på toppen av dem. Hur detta rent fysiskt gick till kan man få veta mer om på Salisbury & South Wiltshire Museum inne i Salisbury men också på besökscentrat här.
Man kan börja med att läsa på om vad man ser på besökscentrat när man kommer men även läsa vidare efter att man sett stenarna och kan sätta text och bild i nya sammanhang. Runt 3100 f.Kr startades Stonehenge men det arbetades på platsen i minst 1500 år. Det var sedan först på 1600-talet som man började se på Stonehenge med mer vetenskapliga ögon även om man alltid fascinerats av stenarna. Efter detta har det skett olika arkeologiska projekt här men stenarna har under sin långa tid här fallit omkull och sedan 1901 har man då och då renoverat platsen.
Sommarsolståndet firas här av människor som vill leva som druider eller följa den sortens livsstil och då brukar det vara fullt av folk här och nuförtiden släpps man knappt in. Vi kom hit i april och det var faktiskt utmärkt. En utomhussevärdhet som denna är ju ganska väderberoende men vi hade tur och det var inte alls mycket folk.
Området omkring Stonehenge är fullt av gravar och en ”aveny med små stenar som syns på ängarna runt omkring och nya teorier menar att det kanske inte bara var en plats för druiders traditioner och astronomiska observationer utan även en plats för helande av människor. Man har hittat deformerade och skadade människor i flera gravar vilket tyder på att de kanske kommit hit för att helas. Dessutom tittar arkeologerna vidare på den bäck som rinner förbi platsen och om den kan ha ingått i något helande. Människor som hittats här har visat sig komma både från de tyska Alperna och Medelhavsregionen så det är hur som helst klarlagt att Stonehenge var väldigt betydelsefullt. En del tror att det kan ha varit Englands mycket tidigare svar på Lourdes och att folk gjorde pilgrimsvandringar hit. Apropå ängarna runt omkring så finns det ännu närmare Amesbury ytterligare en plats – Woodhenge – från 2300 f.Kr. som tros ha varit ännu viktigare än Stonehenge men som är i trä och alltså inte lika välbevarad. De flesta har aldrig hört talas om Woodhenge förrän de kommer hit. Jag hade det inte.
Ytterligare en mystisk sak med Stonehenge är den ensamma stenen ”Heel stone” som syns tydligt nära vägen. Man tvistar om hur den fått sitt namn, är det walesiska ord, har det med den nordiska gudinnan Freja att göra (”Freya’s Heol”)…ingen vet. Vad man döremot vet är att en jättestor del av denna sten inte ens syns utan troligen har grävts ner.
Idag invigs det nya besökscentrum som byggts och jag blir nästan sugen på att åka tillbaka för att se hur mycket de tagit med sig från muséet inne i Salisbury när det gäller information. Det ser ganska snyggt ut på bild men jag undrar lite över hur det dominerar platsen nu. Försök komma hit en mindre turistig tid på året och jag lovar hur som helst att du får en fascinerande upplevelse. Jag sänkte mina förväntningar här och blev positivt överraskad över främst ingenjörskonsten!
bara brittiskt 
Ja, visst är det pampigt att få uppleva det ”på riktigt”. Jag var där första gången i somras, det har länge varit ett av mina måsten. (Läste massor om det som barn.) Tyvärr lite för mycket folk för att få den ultimata känslan, men så åkte vi också mitt i högsäsong…
GillaGilla