Bästa brittiska glassen

Sommaren verkar fortsätta i ganska trevlig stil vädermässigt och nu har The Telegraph kommit med en lista på var man hittar godaste glassen. Listan är ganska lång och är indelad i regioner vilket gör den någorlunda rättvis och intressant.

Själv är jag en nyfiken person som gärna testar nya smaker och blir glad av vågade sorter. På Isle of Wight kan du få glass med absint vilket kanske inte riktigt är min grej men Minghella’s verkar ha udda saker rent allmänt så det får nog bli en tur dit. Otter Valley i Devon låter också lockande med sitt fina läge och sin havtornsglass.

Förvisso äter jag mindre glass idag som LCHF:are men jag har ändå varit ett riktigt glassmonster – jag visste att det var dags för min dotter att göra entré i världen när jag inte kunde äta upp min glass en kväll i Bryssel. En varm sommardag kan även jag ännu lockas och då vill jag ha kvalitet med grädde och absolut inget massproducerat om det ska vara värt det. Storbritannien har massor av små glassfabrikanter, inte minst i Cornwall med all sin clotted cream och bra mejeriprodukter i största allmänhet och många små gårdar har Jerseykor kända för sin fina mjölk. Bara i hamnen i St Ives finns underbara Jus’Desserts, Moomaid of Zennor (en drift med sjöjungfrulegenden i byn Zennor utanför staden) och min favorit Willy Wallers med sin Black Cherry Bakewell som är ett måste för alla som älskar körsbär (jag måste ha varit centraleuropé i ett tidigare liv) och vem vill inte ha glass som är yumdiddlycious. Moomaid är faktiskt med på The Telegraphs lista och från Cornwall finns också gårdsproducenten Roskilly’s som också den är väldigt god men som för mig är mycket mer nationellt känd och stor.

Hos Willy Wallers kan du snurra på hjulet om du inte kan bestämma dig.

Jag inser att jag i Brighton helt har missat Boho Gelato för mojito och äpple låter fantastiskt och dessutom verkar företaget väldigt miljövänligt. Nocciola är min absoluta favoritsmak i världen och ett måste inte bara när jag är i Italien utan även hos min glassfavorit i Malmö Dolce Sicilia så Scoop i London med sina klassiskt italienska smaker hamnar högt eftersom jag dessutom alltid älskat italienarnas gåva till Tyskland: Eiscafékulturen och alla blandningar med amaretto, mandelfreak som jag också är.

Yorkshire är känt för sina rabarberodlingar och när jag bodde i York blev det en och annan rhubarb crumble, inte minst från Brymor Ice Cream Parlour utanför Masham som säljer sin glass runt om i trakten och som nu har en Riggwelter Raisin Ripple som jag förmodar är glass med Riggwelter – ett av Mashams berömda öl från Black Sheep. Den är faktiskt inte med på listan men det är Billy-Bob’s Parlour at Yorkshire Dales Ice Cream utanför Skipton som verkar ha seglat upp som ett riktigt mecka för glassälskaren med inte bara rabarber och den andra stora nordengelska favoriten ginger crunch utan även lakrits och svart vinbär som verkar vara lite av en trend i år för den har Willy Wallers också. Lakritssmaken är subtil för en svensk men den finns där. G&T’s utanför Ripon måste jag ta mig till läser jag för där finns gin & tonicsorbet även om sorbet inte är det hälsosammaste i glassväg men nyfiken blir man. Glass för hundar finns där visst också men det framgår inte vilken smak.

Jag märker att det är dags att bege sig till Mumbles utanför Swansea också med sina pubar nere vid havet för där serverar Verdi’s mina kära körsbär i form av en Amarena Cherry Gondola. Har det inte lite klangen av Eiscafé så säg? Läs listan och hitta nya resmål att prioritera.

 

Etiketter: Cornwall, Glamorgan, glass, London, Sussex, Yorkshire