De fattiga och de rika

Som ni märkte blev det inget inlägg igår. Jag sitter i smålandsskogarna med urusel täckning och igår vägrade den ha något att göra med WordPress så inte ens det jag förberett gick att öppna. Det gick inte ens att meddela er detta på bloggens Facebooksida varifrån jag bara kastades ut. Jag sitter på samma plats som i midsomras vid folkomröstningen och fortfarande bloggar jag ganska mycket om Brexit, tänka sig.

Det jag tänkte ta upp får alltså bli idag istället och handlar om att skådespelaren Sir Michael Caine gjort sig impopulär bland de brittiska EU-vännerna. Den store filmstjärnan menar att det brittiska folket röstat för frihet och det kan han kanske få tycka men han fortsätter med att förklara att han röstade för Brexit för att han ”hellre är en fattig härskare än rikt tjänstefolk”. Lätt för honom som är mångmiljonär att säga tycker inte bara besvikna fans utan även jag som också undrar över det där med härskare. Över vem? Madness hit ”(My Name is) Michael Caine” snurrar i huvudet och jag önskar att de skrivit en låt om någon annan.

Sir Michael Caine. Foto: Manfred Werner (Wikipedia)

Ytterligare en stor kändis som röstat för Brexit är komikern John Cleese. Tur att jag redan tidigare tappat intresset för honom efter att ha läst om hans perfektionism och hans desperata försök till turnéer för att betala sina skilsmässor. Pang i bygget-scenen med ”don’t mention the war” och de tyska skämten känns just nu riktigt osmakliga med tanke på det polariserade debattklimatet. Cleese menar att Storbritannien simmar mot strömmen och inte lyckats med EU-arbetet och visar där sin okunskap eftersom landet varit väldigt drivande i många frågor. Trist. Vad är det med den äldre generationen britter nu när andra världskrigets soldater tacklat av och inte kan hejda deras ordflöden?

Annons

Etiketter: Brexit, film, komedi, TV-serier