Det är så där svinkallt ute som det bara kan vara i södra Skåne när det plötsligt blir minusgrader och fortsätter blåsa utan skydd av berg och skog. Eftersom jag blev förkyld av att lämna skogen i Småland och vår avslappnade julstämning och komma tillbaka till Malmö och tankar på vardagen med pendlingskaos så längtar jag till sommaren och när flera vänner och bekanta pratar om att resa till Cornwall i sommar så kan jag inte låta bli utan tar er med till dramatiska Tintagel.
Bara namnet Tintagel väcker ju minnen av kung Arthur men egentligen är det bara just kustremsan med slottet och kyrkan som heter så. Själva byn heter på korniska Tre war Venydh (Trevena) vilket lär betyda ”by på ett berg”. Det är en liten by med bara ett par tusen invånare men den upplevs som väldigt turistig för det är en av Englands mest besökta platser på grund av det gamla slottet som lockar tusentals besökare varje år. Lokala företagare är inte sena att utnyttja detta utan allt tycks vara uppkallat efter Arthur, Merlin och de andra och utanför byn dräller det av campingplatser så för mig är det här en plats dit jag likt alla andra kommer för slottet och den underbara kusten men inte en by jag vill basera mig i en hel semestervecka. Jag får vibbar av Brontësystrarnas Haworth där allt heter efter deras böcker.
Vi var ganska inställda på att det var Tintagel Castle vi kommit för att se och tog resten efteråt i väntan på bussen tillbaka till Wadebridge men är du ett riktigt fan av Arthurlegenden så kan du också vilja besöka King Arthur’s Hall som öppnade 1933 i en byggnad där tidigare organisationen Order of the Fellowship of the Knights of the Round Table huserade med ridderliga och kristna traditioner och där du idag kan se föremål med anknytning till Arthur, inte minst konst såsom 72 fönstermålningar kring legenden. Huset har också en bokhandel att frossa i för entusiasten.
På väg ut mot slottet blir det mer och mer grönska och snart ser vi vägen ut till klipporna. Där kan man välja att ta den cementerade gångvägen ner eller att ta gratis Landrover ner till biljettkassan vilket vi såklart gjorde ena vägen bara för att få en tur.
Nere vid biljettkassan är det vackert som attan och ändå inget mot vad som kommer. Vi tar gångvägen upp mot slottet och ser Merlin’s Cave nedanför oss. Kusten i Cornwall är full av grottor, både naturliga och från gruvdriftens dagar och just den här, med väldigt lite strand i högvatten, har fått namn efter den store trollkarlen som lärde Arthur så mycket och var hans rådgivare.
När vi står där ovanför grottan inser vi plötsligt att den där dramatiska bron vi ser framför oss är vägen in till slottsruinen. Det här känns som rena Mio min Mio!
Vi tar oss över bron (en ny är på gång) och upp för stigen längs klippkanten och det gäller att ha eventuella barn under kontroll den här biten men de flesta barn jag ser verkar inse allvaret och ta det lugnt. Väl uppe belönas vi med makalös utsikt i flera riktningar och det är egentligen den som är värd hela besöket. Själva slottsruinen som sägs vara Arthurs födelseplats är inte fullt så gammal utan från 1200-talet men historiker har länge debatterat olika teorier om eventuella anknytningar till den gamla kungalegenden. Här finns hur som helst även minnen från romartiden och från tidig utvinning av tenn. Det tros också ha legat ett kloster här och föremål som hittats från alla perioder finns på länsmuséet i Truro.
Efter att ha upptäckt slottsruinen gör vi som alla andra. Vandrar högst upp på halvön och slår oss ner bland klippblock och gräs och njuter. Här uppe ser man bykyrkan med sitt utsatta läge, byns stora klassiska hotell och en massa fåglar. En och annan helikopter dundrar också förbi på låg höjd och håller oss alerta.
När vi väl valde att traska tillbaka neråt, lagom stela i knäna så orkade vi inte mycket mer än att besöka en av alla de där turistpubarna längs huvudgatan men den vi valde var faktiskt helt okej med bra öl från Devon och Cornwall och trevlig stämning. Efteråt njöt vi av själva byns stora sevärdhet – Tintagel Old Post Office som drivs av National Trust och är en gammal bondgård i lokal stil med anor från 1380-talet. Den blev senare postkontor och idag är den en underbar byggnad som jag skrev om redan i mitt inlägg om fem fantastiska hus.
bara brittiskt 
När jag i yngre år läste Mary Stewarts 4 böcker om Merlin (och Arthur) så var mitt stora mål att besöka Tintagel. När jag väl kom till Cornwall många år senare valde jag bort det eftersom jag fått uppfattningen att det var så otroligt turistiskt och även för, som du också skriver, att slottet troligen ”bara” är från 1200-talet.
När jag ser bilderna inser jag att det är en plats väl värd att besöka enbart för sin skönhet!
GillaGilla
Ja det är en underbart vacker plats men nej, inte det första jag rekommenderar.
GillaGilla
Spännande resmål!
GillaGilla
Framför allt dramatisk natur.
GillaGilla
Visst är det en fantastisk plats!
GillaGilla
Ja verkligen. Norra Cornwalls dramatiska kust och så en ruin på det…:)
GillaGilla