Vintage och vaniljsås

Har du bott i England känner du säkert till Birds Custard, britternas svar på Ekströms vaniljsås i deras egen tjockare variant. Är du i Birmingham och gillar det hippa och konstnärliga så ta en kort promenad från den likriktade shopping du hittar på Bullring bort längs gatan Digbeth med Birds gamla fabrik som kort och gott har fått namnet The Custard Factory och blivit kulturkvarter. Här hittar du udda butiker med second hand och vintage men också annorlunda kläddesigners och oberoende tillverkare av smycken, smink och badgrejer. Om skatekultur är din grej så kan du hitta tillbehör här och känner du för en rockabillyfrisyr eller ny tatuering så kom förbi.

Du ser redan när du börjar närma dig att de delar av fabrikskomplexet som sparats har utsmyckats men lämnats i sin industriella stil. Vägen hit blir mer och mer full av oberoende butiker och det hela fortsätter när du svänger in på tvärgatan Gibb Street som är infarten till fabrikskomplexet. En av mina favoriter här är Flamingo Vintage som satsar mycket på 60-70-talskläder och är allmänt roligt att botanisera i. Vill du hellre ha kläder från 20-50-talen så är det Gingermegs du ska kika in hos. Under vårt besök fans här också en pop-up-butik som tog ett pund i inträde men dottern scannade av lokalen utan att känna något måste att gå in så vi fortsatte vidare. Det är inte direkt fyndläge utan du hittar kanske billigare vintage på andra ställen nu när här blivit trendigt men det finns trots allt en del mycket udda och speciellt och det är nog känslan att vara här som lockar många. Tro absolut inte att det är frågan om något Camden däremot för då blir du besviken. Det här har absolut en mindre turistig och mer vardaglig atmosfär och det känns betydligt mer intellektuellt. Unga på jakt efter coola kläder kommer hit men också vuxna med intresse för design och pengar nog att köpa bra inredning för hos Fragile Design med sitt utbud av kända möbeldesigners (mycket i skandinavisk stil).

Gibb Street

På innergården till huvuddelen av fabriken klättrar en drake på väggen ovanför den vattensamling som jag inte vet vad den fyllde för funktion en gång i världen men det är spännande att titta runt och tänka sig hur stort det är och att människor en gang jobbade med massproduktion här. Här kan du också sätta dig en stund på Alfie Birds och spana på folk – om du får plats alltså för det är populärt. Restaurangen är såklart uppkallat efter apotekaren Alfred Bird som var den som uppfann den äggfria vaniljsåsen genom att byta ut ägg mot majsmjöl. Urk säger LCHF:aren men fru Bird var allergisk mot ägg och jag funderar på om engelsmännen någonsin tänker på uppkomsten av denna stapelvara om de inte kommer just hit. Idag får du inget sådant hos Alfie Bird men eftersom du är just här så är menyn utöver trevliga cocktails också full av udda saker som burgaren Cowpigjam med ”chorizosylt” och det märks att du är just i Birmingham med sin currykultur för bland pizzorna hittar man en med onion bhajis på. Inte utan att man känner viss konkurrens som svensk med våra pizzor med älg och lingonsylt (jo, jag har ätit det i Jokkmokk). Den som gillar mat kan förövrigt också hålla ögonen på vad Digbeth Dining Club har för sig i området på fredagar.

Konstgallerier och musik är såklart också givet på denna address som har en butik för dig som är DJ och flera företag som sysslar med teknisk kultur. Det dyker upp skivmässor och på Mockingbird Theatre samlas de som älskar film och foto och vill lära sig mer om det eller för den delen ibland se stand-up comedy. I och runt Custard Factory finns som man kan ana också en hel del klubbar med barer men sådana tenderar ju att komma och gå ofta och med olika musikstilar för olika veckodagar så jag nämner ingen eftersom jag ändå inte hamnade där med sextonåringen utan titta efter ”clubbing in Digbeth” när det närmar sig ett besök.

 

 

Etiketter: Birmingham, film, foto, kläder, komedi, konst, musikklubbar, vintage