Engelsk brunch i skånsk fabrik

Jag älskar hotellfrukostar, brunch och liknande där man tar för sig av det man gillar och där man även på hemmaplan får en ursäkt att slinka in på ett hotel och känna sig som på resande fot och se nya ansikten. Dottern och jag försöker beta oss igenom Malmös brunchutbud några helger i kvartalet och igår var det dags för en nyhet efter att vi sett ett rabatterbjudande på Facebook.

När vi först flyttade till Malmö för tretton år sedan erbjöds vi lägenhet i närheten av köpcentret Mobilia i de södra stadsdelarna vilket som namnet avslöjar skapades för att underlätta för bilburna att handla och det lockar fortfarande med gratis parkering. Mobilia är byggt i en tidigare gammal textilfabrik och i synnerhet den ena av de två stora byggnaderna gav fabrikskänsla och är fortfarande delvis skyddad arkitektur. Därför fick man inte gå fram hur som helst när köpcentret skulle byggas ut för några år sedan för att möta konkurrensen utan istället fundera noga på hur arkitekturen skulle kunna bevaras. Resultatet blev over förväntan för mig som sedan några år tillbaka inte längre bor i området men kommer hit ibland och handlar och då är det tillbyggnaden i just den norra byggnaden med sin fabrikskänsla jag gillar bäst. Precis där har man inrett en restaurang som också den har fått en viss industrikänsla vilket jag gillar men också har en hel vägg full av ved och dämpad belysning som gör den mysig. Såklart har den fått namnet Fabriken och idag tänker jag berätta varför du ska gå hit.

Inspirerande Fabriken

När Fabriken öppnade ägdes den av kände krögaren Anders Vendel och jag hann inte mer än ta en kaffe och köpa god ost i hans tillhörande Organic Bakery så blev jag varse hans klumpiga reklam med halvnakna servitriser, fullt påklädd kock och purjolökar. Lite trist tyckte jag som också gillade att äta på hans restaurang Sture men det blev helt enkelt inte möjligt när Vendel snurrade in sig i konstiga bortförklaringar om det hela. Häromsistens dök så Fabriken upp i mitt Facebook-flöde genom vänner som gillade sidan och plötsligt såg jag ett erbjudande om ”engelsk brunch”. Det lät inte riktigt som Vendel tyckte jag och mycket riktigt berättade en snabb googling att han inte fått snurr på det hela utan sålt restaurangen till dess kock Jonathan Luck som är just britt. Nyfiket tittade klickade jag mig vidare hos Fabriken och insåg direkt att detta var ett måste för en anglofil – det dräller inte av ställen för oss i Malmö.

Brunch kan du äta här söndagar 11-16 och den kostar 155 kronor men just nu finns alltså ett Facebookerbjudande där två personer kan gå för 250 kronor om du ger dem din e-postadress. Vi kom vid ettiden, betalade och kunde själva välja bord medan vår servitör meddelade köket vad för slags ägg vi önskade. Det gav lite B&B-känsla att få göra ett sådant val och dottern tog äggröra medan det för mig blev klassikern ägg benedict som jag inte ätit på hur länge som helst och som var helt fantastisk. Jag är petig med pocherade ägg som lätt kan bli för vattniga men det här var verkligen perfekt. Det finns också en norsk version med lax för den som inte äter skinka och du kan också välja pocherade eller stekta ägg. Vädret var strålande så vi satt utomhus och det innebar omslutna av Mobilias byggnader så det blev helt vindstilla också.

Riktigt god benedict.

Här njöt vi sedan inte bara av våra äggrätter utan av bröd med vispat smör (som tyvärr var lite för salt), rå biff, bacon, rostad potatis i brittisk stil, strimlad panerad fisk och kyckling (”goujons” – mycket populärt på engelska menyer) en medelhavsaktig salad med rödlök som var fantastiskt god, tomathalvor med vitlök och så husets version av vita bönor i tomatsås nämligen en cassoulet gjord på canellinibönor och i egen tomatsås eftersom allt här är hemgjort. Här fanns också saker vi inte provade såsom caesarsallad. Höjdpunkterna på menyn vilka fick mig att skynda hit var scotch eggs och cornish pasty så de hamnade såklart också på min tallrik och det var med andakt jag satte tänderna i dem, den ena efter den andra. Avslutade gjorde vi med amerikanska pannkakor med sylt och grädde (sirap fanns också) men ett par sorters bakverk fanns också. Till allt detta god apelsinjuice och kaffe.

Scotch egg, bacon, pasty…

Vad tyckte jag då om min pasty, jag som drömmer om Cornwall vareviga dag? Jodå, jättegod men inte helt autentisk blir svaret. Degen hade precis den där fuktiga bottnen med lite bränd kant jag vill ha men vad hade hänt med flätningen av sidan? ”Not crimped, not Cornish” eller vad Paul Hollywood sa i The Great British Bake Off häromsistens och jag saknade detta. Den höll trots detta ihop fint ändå och smaken var det inget fel på alls. Det andra udda var att den förvisso var fylld med kålrot och med en ton av peppar som den ska ha men köttet var inte biffkuber utan engelskt korvkött. Det blev kanongott och det kanske är huvudsaken men ”cornish” blev det inte. Jag antar att det är lätt att använda det som blir över när man gör scotch eggs som också ska ha korvkött runt ägget men tycker det är synd att inte göra en köttigare variant av pasty. Det var ganska kompakta (och lite mörkt påvärmda) scotch eggs men smaken var där med en hel del salvia och ägget var inte överkokt utan gult som solen där ute och aptitligt.

Lite blandade men övervägande klart positiva känslor gör att jag vill skicka hit er allihop bums. Stämningen är dessutom avslappnad och inte särskilt hipp. Blandade gäster så där som det blir vid ett köpcentrum och det verkar matcha hur de vill ha det – alla ska ha råd att gå hit. Det enda jag saknade var faktiskt just en engelsk korv. Har man ändå det till sina ägg så varför inte ha Lincolnshires? Finns det inte tid i köket? Tror de inte att Malmö gillar dem? Det går ju faktiskt att köpa Taylor & Jones korvar på ett par ställen i staden så jag tror det vore värt ett försök. Under tiden kommer jag återkomma till Fabriken. Lunch och kvällar kan man hitta fish & chips på menyn med ärtmos och allt! Detta måste ju provas och så måste Mr Luck övertalas att ha sticky toffee pudding på dessertmenyn.

Här har jag faktiskt hittat en intervju med honom och låter han inte lite som en walesare som flyttat till Skåne? Det är nästan så att jag också vill be honom om att bjuda icke köttätande och andra gäster på min kära glamorgankorv. Please Mr Luck?

Uppdatering 16 juni 2015: I helgen gick vi förbi igen på en shoppingrunda och allt var igenbommat. Det visade sig tyvärr att Fabriken lämnade in konkursansökan I mitten av maj. Det kom väl inte som en jätteöverraskning för oss som bott i de här kvarteren och vet att många besökare kommer i bil från andra orter och bara shoppar medan kvartersbefolkningen mest nöjer sig med husmanskost, pizza och falafel (sorry, men det är inte Malmös mest nytänkande område oavsett vad Mobilias egen ledning vill att det ska vara). Varje gång vi kommit förbi har det varit allt för lite folk i lokalen och därmed en ond cirkel av brist på visa rätter andra tider än lunch. Jag hoppas så att jag lyckas leta upp Jonathan Luck någon annanstans i krokarna för lite brittisk mat. Så fort jag upptäckt något brittiskt i stan tycks det stänga eller byta inriktning.

Etiketter: engelsk mat, Malmö