Välkänt historiskt vattenhål

Mysiga pubar finns det gott om i London. Häromdagen gästbloggade jag på Hallins reseblogg hos Resia igen och den här gången berättade jag om just pubar – några favoriter nere vid Themsen. En del av de jag skrev om är ganska välkända och andra lite mindre kända men idag kommer vi inte stanna kvar längs floden för det kommer istället att handla om en riktigt känd gammal pub i Londons gamla tidningsdistrikt längs Fleet Street.

Som ni ser ligger den väldigt nära St Paul’s Cathedral

Ye Olde Cheshire Cheese är en pub som funnits i nuvarande stil sedan 1667. Den återuppbyggdes efter den stora branden ett år tidigare som ödelade stora delar av dåtidens London och även ledde till byggandet av St Paul’s Cathedral i närheten. Det har legat en pub här åtminstone sedan 1538 så ni kan ju tänka er vad man kan ha sett om man var stammis här från början. Det intressanta är egentligen just pubens historia med gamla källarvalv som är delar av ett karmelitkloster från 1200-talet och just de där valven påminner mig lite om hur det ser ut när man tar sig ner under gatunivå på restauranger och caféer i Stockholm. Här finns visserligen stöttande järnpelare men mellan dessa valvrum går du längs mörka prång som målats vita för att ge lite mer ljus och det känns en hel del som Gamla Stan. En liten bar längst ner gör att du slipper gå upp varje gång du vill köpa något men jag kan inte tycka att baren är så värst mysig trots valvmiljön. Kanske är det på grund av barpersonalen som verkar lite blasé som om de serverat allt för många okända turister och här nere hör man knappt engelska. Annars är det för att det faktiskt inte finns något vidare sortiment. Jag begär inte tusen sorters öl som de ska behöva släpa ner hit och förvara men gärna några roligare sorter. Samuel Smith är ganska anständigt men jag förväntar mig av någon anledning något mer upphetsande på en gammal historisk pub i London än Yorkshires billigaste storöl.

I källarbaren.

Uppe på gatunivå är det desto mysigare tycker jag för där ligger bland annat den gamla baren med träväggar och ser så där engelskt murrig ut som man vill att en pub ska göra. Där sitter många stammisar så det kan kännas lite påträngande att kliva in just där men det får det göra. Man får direkt en känsla av Fleet Streets tidningsdagar och hur Arthur Conan Doyle, Tennyson, Dickens och till och med Mark Twain frekventerade puben. Dickens har faktiskt också med den i sin bok A Tale of Two Cities (Två städer). Redan entrén ger den där känslan av London och 1800-tal med en liten gränd att ta sig in i och dystra tegelväggar. Det här är verkligen en pub med två ansikten – den mysiga stambaren och turistiga källarbaren med lite däremellan. Äta kan man göra här i flera av rummen och då kan man förvänta sig typiska pubrätter. Inget överraskande men heller inga konstigheter.

Utanför hänger regentlängden från pubens öppnande och framåt.

Etiketter: öl och cider, London