Pittoresk smugglarby

En av de mest kända platserna i hela sydvästra England är Polperro, den lilla smugglarbyn på sydkusten. Som sådan får den såklart massor av besökare och en solig dag i augusti hade jag nog undvikit den men annars är den ett måste på agendan här nere för det är en fantastiskt gullig liten plats med dramatisk sjöfartshistoria – många platser i Cornwall har gått från viktiga sjöfartsorter till puttinuttiga turistmål men kanske ingen mer än den här.

Det första du ser av Polperro är den helt godkända och mysiga puben The Crumblehorn med sin vattenkvarn som ligger vid den stora parkeringen där besökare får parkera för att sedan ta sig ner till bykärnan och hamnen till fots eller med byns lilla ”spårvagn”. Jag lyckades pricka in sista året de hade häst och vagn också vilket såg väldigt mysigt ut men ägaren pensionerade sig och ingen tog över. Att promenera tar dock inte mer än fem-tio minuter och vägen är vacker vid prunkande trädgårdar längs den lilla å som till slut rinner ut i Polperros hamn.

Crumplehorn

Lite som Kamomilla stad med snacksaliga spårvagnsförare

Mysigt redan i början

Ju närmare hamnen man kommer desto mer börjar Polperro påminna om byarna i Lake District fast utan vandringsstavar. Här finns vitkalkade hus fulla av fudgebutiker och tea rooms där engelska tanter går in och ut med lysande ögon. Jag funderar på hur stor turistfälla detta egentligen är men plötsligt är den bara där runt ett hörn – hamnen.

Vi står på en gammal stenbro just där ån rinner ut i hamnen men det är ebb så det blir bara en rännil ut bland de strandade båtarna i olika färger och storlekar. På kajen mitt emot oss ligger ett litet auktionshus för fisk och påminner oss om att det faktiskt finns en levande vardag här också vilket känns som en lättnad. Alldeles bredvid mig ser jag ett fantastiskt hus med balkong rakt över åns utlopp och egen hissanordning med liten båt. När jag är tillbaka hemma och husknarkar i Cornwall ser jag att just det huset är till salu för en väldans massa pund och jag släpper plötsligt tankarna på att jag nog inte skulle kunna bo riktigt så här turistigt för universum måste förstå att jag gärna skulle ta emot även detta hus om det erbjöds mig.

Vem säljer ett sådant här hus?

Man får välja vilken sida av hamnen man vill börja med och vädret är sådant att vi passar på att ta oss ut mot klipporna innan himlen kommer att öppna sig. Dags alltså att promenera förbi den där fiskauktionen och vidare ut på den bastanta pir med port som skyddar den lilla hamnen. Härifrån har man fantastisk utsikt tillbaka mot byn och ser hur den gömmer sig bland kullarna i ett lummigt landskap typiskt för just sydkusten i Cornwall. Man inser varför detta var ett smugglarnas paradis och det blir ännu klarare ute på den lilla stranden intill med sin grotta där man ser ut mot öppet hav. Här leker barnfamiljer så länge tidvattnet är ute och då är det också här man hittar den lilla turbåt med glasbotten som går mellan Polperro och Fowey eller Looe.

Polperro sett från hamnpiren.

Stranden och båten

Träden, arkitekturen, grottan – det blir inte mer Cornwall.

Det börjar regna när vi är vid grottan och det är dags att söka skydd vilket vi redan innan har bestämt att vi ska göra på puben Blue Peter vid fiskehamnen som vi hört mycket gott om och den infriar förväntningarna på alla plan och får sitt eget inlägg framöver. Efteråt vandrar vi runt på andra sidan hamnen bland hus utsmyckade i snäckor och med andra maritima detaljer överallt och man blir allt lite sugen på att ha hus här. Ett besök i smugglarmuséet är ett måste. Polperro var alltså en av de stora smugglarbyarna längs kusten inte minst under andra halvan av 1700-talet och på muséet får du veta massor om detta och om den store smugglarkungen Zephaniah Job – bara namnet låter som något ur Skattkammarön. Det visas föremål som smugglats, en massa annat maritimt och utställningar om livet i Polperro och det är litet så vi stannar inte länge men det är ändå ett av de roligaste små muséer vi besökt. Efteråt är det dags att äta vilket vi gör på ett enkelt café nere i hamnen men här finns något för alla smaker och plånböcker om man strosar runt längs de trafikfria små gatorna. Nästa gång skulle jag nog vilja övernatta här för att känna mig mer lokal och mindre som ännu en dagsturist och för att känna stämningen i Polperro när alla åkt hem för den är definitivt annorlunda.

Smugglarmuséet

 

 

 

Etiketter: Cornwall, maritimt