Bombnatt i norr

I mitt inlägg om York nyligen nämnde jag ett bombanfall under Andra världskriget och det ledde till frågor så idag blir det ett inlägg om vad som egentligen hände i staden eftersom jag lovade att återkomma. Redan tidigt under kriget bedrevs ju blitzkrig över London, Southampton och Coventry med stora hamnar och industrier men detta var något nytt.

Bombningen av York tidig morgon den 29 april 1942 är den klart värsta av det som drabbade staden under kriget och kom som hämnd på de allierades bombningar av Lübeck en månad tidigare. Du kanske har hört talas om hur en ursinnig Hitler valde ut städer som getts tre stjärnor av tyskarnas stora reseguideförlag Baedecker i hopp om att RAF skulle lugna sig. Han lät börja med Exeter på självaste St George’s Day vilken klarade sig hyfsat då men kvällen därpå blev mycket värre med 80 döda. Kvällarna efter gav sig RAF ut på raider mot Rostock och samtidigt bombades då Bath av tyskarna vilket inte är lika känt trots att 400 människor dog. Kanske för att stadens Assembly Rooms var det enda kända som förstördes. Samma tid gav de sig även på Norwich vars kulturskatter också klarade sig hyfsat medan 67 människor dog. Sedan var det dags för York ett par dagar senare innan tyskarna återvände till Exeter och bombade katedralen och en mängd medeltida byggnader samt dödade 164 människor i det som nog är den mest kända förstörelsen i just de här raiderna. Norwich fick en till släng av sleven innan också Canterbury bombades (samma kväll som RAF inledde sina bombraider av Köln) men i båda dessa klarade sig katedralerna. Efter detta var det tänkt att tyskarna skulle fortsätta men deras flyg behövdes i Afrika och det blev för stora förluster av att bomba småstäder eftersom de såklart fick mothugg av RAF så projektet övergavs.

Naturligtvis var det inte bara en sorts kulturell vedergällning i fallet York för det var redan då en stor järnvägsknut och hade dessutom en tågvagnsfabrik så det fanns strategiska anledningar också. Med allt detta i åtanke är det konstigt att staden klarade sig så bra. Det har sagts att tyskarna var alldeles för imponerade av York Minster för att ställa till med större skador men jag undrar det jag eftersom flera andra katedraler skadades något förskräckligt.

Om du vandrat omkring i York så har du säkert promenerat längs shoppinggatan Coney Street som går parallellt med floden Ouse. Kanske har du undrat över varför det plötsligt dykt upp några fula hus som liksom inte passar den i övrigt vackra bebyggelsen. Delvis har det att göra med samma förfulning som i många andra städer under 50- och 60-talen men också med att det stora undantaget i stadskärnan den där olycksaliga morgonen var just Coney Street, där änden närmast Lendal var det som bombades.

Den gamla kyrkan St-Martin-le-Grand från 1000-talet med sitt torn från 1400-talet förstördes. Detta är kyrkan med den stora klockan många York-bor stämmer träff vid, med en gammal amiral från 1700-talet på toppen, så den är lätt att hitta. Renoveringar som gjorts på 1800-talet ändrade arkitekturen i den redan då så jag är inte säker på vad som följt vad rent tidsmässigt när den sedan återuppbyggdes på 60-talet. Alldeles i närheten ligger stadens gilles stora sal, ”Guildhall”, från 1400-talet där självaste Richard III ofta träffade Yorks viktiga män när han var på besök. Den träffades också och en stor brand utbröt. Idag är den tack och lov återuppbyggd den också och du kan se den på nära håll om du smyger in längs kyrkan och biografen bredvid men bäst vy får du från Lendal Bridge där du ser byggnaden från flodsidan.

Nära klockan på Coney Street. Foto: Mick Bamford

Har du tagit tåget till York så vet du hur den stora krökta stationens unika takbågar ser ut. Det fanns knappt en glasruta kvar i taket efter att stationen bombats. Dessutom stod där just ett tåg med soldater på väg från Londons King’s Cross till Edinburgh. Det måste ha varit en oerhört kaotisk plats timmarna efter anfallet. På en vägg på stationen sitter idag en minnesplakett tillägnad sjukvårdaren William Milner som oavbrutet jobbade med att rädda människor under rasmassorna på stationen och som själv hittades död morgonen efter, klamrandes fast vid sin första hjälpen-väska. Han fick tapperhetsmedalj postumt.

Alldeles bakom stationen låg fram till 90-talet British Rails fabrik för järnvägsvagnar som naturligtvis också bombades. Jag höll på att säga att det var tur att svärfar inte redan jobbade där då men det var inte bättre för honom för han var i Nordafrika och sedan i slaget vid italienska Anzio under horribla förhållanden under kriget och såg en gammal barndomsvän skjutas ihjäl under landstigningen. Svärmor var snarare den som var utsatt just i York för hon packade ammunition i Rowntrees chokladfabrik där många i familjen innan dess jobbade med betydligt trevligare produkter.

Det mest känslosamma under anfallet var nog träffen på klostret Bar Convent där fem nunnor strök med för naturligtvis träffades även civila mål, både avsiktligt och oavsiktligt men tidpunkten var ju sådan att till exempel skolbarn vars skolor förstördes var hemma och förhoppningsvis i sina Anderson shelters i trädgården eller under sina trappor. Faktum är att attacken även bestod av rena maskingevärsanfall ovanför gatorna, inte så mycket för att döda (många sov ju) som för att skrämma slag på befolkningen. Själva bombandet träffade såklart sedan också vanliga bostadshus inte minst i närheten av järnvägen och åt samma håll just kvarteren utanför Micklegate-porten där klostret idag finns kvar. Det renoverades och har bland annat fortsatt användas som skola men nu kan du själv övernatta där eller bara kika in och lära dig mer om det gamla klostret.

Det var totalt 70 av Luftwaffes flyg som på runt 90 minuter skapade förstörelse i York och lämnade 92 döda och flera hundra skadade, många inte av själva bomben utan av de följande bränderna och rasande byggnader såklart. Mindre bombningar hände även under Första världskriget, tro det eller ej, men det här var betydligt större. Vill du se bilder av ett bombat York så gör du det här. Det är sorgligt värre.

Etiketter: Devon, Kent, Norfolk, Somerset, världskrigen, York, Yorkshire