Sju systrar och språkresor

Den engelska sydkusten är full av badorter med språkskolor och en sådan är Eastbourne, en stad man kanske inte riktigt vet vad annat den har att erbjuda men som är en trevlig bas för utflykter i en vacker trakt.

Eastbourne är kanske mest känd för sin långa strand med pir men staden grundades faktiskt betydligt längre in från havet, just där man nästan men inte riktigt kommit ända ner från höjderna i det kulliga South Downs. Där ligger den gamla stan (East Bourne) med kyrkan St Mary Virgin från 1200-talet och församlingens vackra knuttimrade lada från 1500-talet som använts till stall och vagnslider. På Borough Street här uppe finns också en blå plakett där Dickens ibland bodde när han besökte sin konstnärsvän Augustus Egg som bodde i vad som idag är områdets äldsta hus. Mest känd är gamla stan nog dock för att man tvärs över High Street hittar en av Englands äldsta pubar, The Lamb Inn, vars äldsta del är från 1180-talet då den var sammanflätad med livet runt kyrkan bredvid. Under 1700-talet byggdes den ut och fungerade som byns samlingslokal och sedan ett drygt decennium tillbaka finns här en teater på ovanvåningen men faktum är att redan just Dickens och Egg hade föreställningar här. Vill du så kan du faktiskt övernatta på puben som säkert har spökhistorier och som hur som helst har en hemlig passage kvar utöver sin gamla källare. Bussen stannar precis utanför så du kan ta dig ett par pints utan problem om du bara vill ta dig en titt.

Foto: Graeme Duckworth (Wikipedia)

Nere i de mer moderna delarna av centrala Eastbourne blir det en betydligt livligare stämning, åtminstone sommartid. Vid järnvägsstationen börjar Terminus Road med ett fult köpcentrum följt av bekanta brittiska kedjor och är inte min melodi för här har de verkligen lyckats klämma in nästan varenda snabbmatskedja som finns längs gatan men nästan alla gator runt omkring är mycket finare, gå till exempel till South Street vid kommunhuset för mysigare känsla. När Terminus Road dock svänger i nittio grader slänten upp mot havet blir den betydligt trevligare. Här ligger plötsligt en massa små familjerestauranger jag skulle kunna prova nästa gång. När solen skiner och trutarna skriker så känner man sig nästan som i sydligare länder där man går förbi en grekisk, en malaysisk och flera italienska restauraranger, varav en med gelateria innan man slutligen står vid havet.

Järnvägen med toaletterna innanför biljettspärrarna

Eastbourne Pier är det första blicken dras till. Inte lika stor och bullrig som den i Brighton men i samma vackra stil. Tar man sig ut så inser man att den är rätt sliten i dessa dagar men det jobbas på den lite här och där. Längst ut har en fiskeklubb ibland aktiviteter för den som vill prova fiskelyckan och lustigt nog finns här också ett dagis med sådana där danska lådcyklar för förskolor. Jo, det blir faktiskt lustigt eftersom den ligger vägg i vägg med en spelhall. Återigen inte så stor men den duger för den som vill spendera några pence i en maskin. Där ute finns också en bar som sett bättre tider men de är trevliga och serverar Pimms och utsikten mot klipporna är fin så det duger bra innan man promenerar tillbaka in mot land bland tesalongen och souvenirbutikerna.

Hela kuststräckan är en enda promenadväg så väster om piren kan du vandra förbi flera av de typiska gamla badhotellen till Western Lawns där du hittar ett livbåtsmuseum och de rekommenderar jag alltid. Här finns också The Wish Tower som är ett av 74 så kallade Martello-torn vilka ligger utspridda längs kusterna i södra England och byggdes för att kunna försvara sig mot Napoleon om det skulle behövas. När du har sett det här och provat någon av glasskioskerna längs promenaden kanske det är läge att hitta på något annat och då är kulturcentret Towner Eastbourne inte dumt med konst, foto och diverse evenemang. Inne i centrum hittar du också 7 Lushington Road med sin blå plakett för där bodde Lewis Carroll under flera av sina sexton semestrar här så entusiaster kan säkert hitta en smula inspiration härifrån någonstans i böckerna om Alice.

Jag skrev ju inledningsvis att Eastbourne är en bra bas och själva staden är inte allt. Läget alldeles vid den östra änden av den avlånga nationalparken South Downs är det riktiga dragplåstret för mig och du tar dig enkelt ut i nationalparken med buss om du inte har bil eller vill vandra hela vägen från staden. En del vandring blir det ändå om du vill ut till de dramatiska klipporna vid Beachy Head som tyvärr associeras med självmord i britternas medvetande men som främst bjuder på makalösa vyer. Det går även att övernatta i fyren Belle Tout vid Birling Gap som du når från den mysiga byn East Dean om du vill göra något annorlunda. Längre västerut mot Seaford hittar du den del av parken som kallas Seven Sisters Country Park, uppkallad efter de kända vita klipporna Seven Sisters. Har du ingen bil så ta bussen till Exceat som har både cykeluthyrning och kanotcenter vid floden Cuckmere. Vid Cuckmere Haven finns en klapperstenstrand alldeles nedanför klipporna och du har vackra vyer av Seven Sisters från vandringsleden ovanför.

Belle Tout i fjärran i värmebölja

Kajaker på den meandrande Cuckmere

Många svenskar hamnar i Eastbourne just på grund av språkresorna även om dessa blivit färre efter brexit men ännu fler reser till Brighton och har kul. Gör du det så kan du också göra en utflykt hit längs den vackra kusten och då märker du raskt hur Eastbourne är allt det Brighton inte är men ändå ganska likt. Båda har sin pir och sin klappersten men där Brighton är tolerant och politiskt länge varit grönt är Eastbourne konservativt och med bara hälften så stor befolkning och inte alls lika stort nattliv också mycket lugnare. Med det sagt är det inte alls tråkigt. Faktiskt ganska lugnt och skönt om allt man vill ha är det där engelska man känner igen och lite hav och otroligt vacker natur runt knuten.

Annons

Etiketter: familjeresor, hav, historiska pubar, nationalparker, Sussex, vandring