Nordisk deckare om Devon

Har du hört talas om finlandssvenska A.K. Lakelett som skriver på engelska? Det hade inte jag heller när en släkting berättade om hennes böcker under pseudonym på eget förlag. Klart jag ville låna dem när jag fick höra att de var deckare och utspelade sig i England.

Remember Me? och uppföljaren Missing Alibi har varit lite svåra att hitta men finns nu i nytryck på till exempel Adlibris. De är bok ett och två i serien Faukon Abbey Mystery om den fiktiva staden Faukon Abbey utanför Exeter i Devon. Landskapet verkar vara ett som Lakelett känner till och tycker om för den lokala känslan finns där med grönskande dalar och välmående småstäder och hon har även skrivit en guide till sitt fiktiva landskap för att få grotta ner sig i det. När det behövs för berättelserna tar sig personerna ibland även till London och Cornwall.

Remember Me? börjar med att en avliden man hittas i ett skogsparti. Vem är han och varför där? Poliserna Greene och Ford är de som har i uppdrag att ta reda på svaret och de framstår båda som typiska landsortspoliser med sympatiska drag. Det är inga snabba ryck men de arbetar på, då och då med hjälp av den luskande lokaljournalisten Carter som vänskapligt nästlar sig in hos folk och hittar information så där som murvlar gör. Det går att länka fallet till en bilolycka men vem var kvinnan i bilen? Varför retar sig så många på den döde?

I Missing Alibi är det en känd romansförfattarinna som hittas död efter ett party i det hus hon nyligen köpt efter att ha flyttat till England från Kanada. Här blir det en länk även till Sverige i familjesituationen och den här boken är den mer underhållande av de två även utan den detaljen. Vi känner nu Greene och Ford och deras familjer och en skandalförfattare ger alltid lite mer driv i historien – här utan att det blir löjligt och med lagom humor i bakgrunden. Är det någon hon skrivit om som velat hämnats?

Böckerna knyts ihop väl men just språket brister en del. Hon kunde gott ha låtit ett par britter till fått läsa igenom dem för det är en del underliga uttryck och felaktiga prepositioner och den lokala hushållerska som förekommer i båda böckerna ska prata en vardaglig arbetardialekt men låter mer överstereotyp i modern tid och mer som en nordengelsk gruvarbetare än en äldre kvinna från Devon. En tredje bok är på gång och jag hoppas den får mer av en genomläsning av språket för historierna är det inget fel på. Visst är det inte P.D. James men det är kompetent och håller ihop och definitivt lika underhållande som många andra i början av sin litterära karriär.

Etiketter: deckare, Devon, skönlitteratur