Idag skulle jag ha anlänt England för första gången sedan 2019 och firat påsk där men se just i slutet av mars beslutade sig covid för att fullkomligen explodera där. En av tretton är nu sjuka efter att regeringen för bara några veckor sedan tagit bort restriktionerna. Det är ju inte så förvånande att det ökar när man gör det men det har nu lagt sig på en högre smittnivå än när det var som värst förra vintern så det är en väldigt hög siffra.
Visst kunde jag gjort som många svenskar som passat på att kasta sig iväg till London när de inte längre behövde fylla i formulär och testa sig på plats (och underbara bilder har de delat på sociala medier) och visst var jag som tar tåget helt inställd på att det nu innebar munskydd ombord i både Tyskland och Belgien men ett par saker stoppade mig till slut. Det första var att familjen där nu har fått covid. Först de i Wales som är på bättringsvägen men nu har de istället blivit sjuka i Lincolnshire. Halva grejen med resan var att besöka dem eftersom vi på grund av just coronan inte setts efter min mans död och vi har kommit varandra närmre i vår gemensamma sorg. Det här har också fått mig att inse precis hur hög smittan är just nu. Familjer som klarat sig i två år åker plötsligt dit på det i två geografiskt vitt skilda delar. Samtidigt basunerar media ut att allra värst är det i nordost och jag skrev ju redan häromsistens om att det var rätt illa i York. Dit hade jag såklart också tänkt mig eftersom jag måste få det ur systemet. Jag går omkring här och funderar på hur det kommer att kännas att vara ensam i min gamla hemstad där maken och jag träffades. Hur det alls kommer att vara efter att inte ha varit i England utan honom på 25 år. Om några dagar är det vår bröllopsdag och nu blir det till att tänka ut något annat. Det är inledningen på en dryg månad av fyra jobbiga årsdagar fram till minnet av hans död i maj. Jag känner mig mer känslosam än i vintras och hoppas att det lättar när vi åker upp till Småland senare.
Den andra anledningen till att inte resa var att jag tänkte avsluta med en vecka i London men eftersom dottern numera jobbar så skulle jag resa själv och även om jag inte längre är nervös för att bli allvarligt sjuk så är tanken på influensa ensam på ett hotell inget som lockar mig. Idag känns det som ett bra beslut när jag läser att britterna nu fått ännu en covidvariant, XE, som ska vara ännu mer smittsam än omikron. Nåväl, det ska snart gå att komma iväg om bara inget världskrig bryter ut.
Visst var det trots detta svårt att fatta beslutet. Först kände jag mig som en katt som släpat in en mus som någon direkt tar ifrån den. Jag hade ju utöver allt det känslosamma även storslagna planer på att testa Yorks nya takbar, få se de sprillans nya kvarteren vid ikoniska Battersea Power Station och så skulle jag äta på Ivy Asia vid St Pauls. Nåväl, jag har kvar mitt ännu icke aktiverade InterRail-kort och allt kunde vara mycket värre. Jag kunde haft en skräckupplevelse på flygplatsen i Manchester. Det slår mig nu att jag inte bloggat om den men den hör verkligen inte till mina favoritflygplatser utan kan nog faktiskt sägas vara något av det sämsta med Manchester. Den är helt enkelt så oerhört klaustrofobisk. Som något på en större grekisk ö fast i en av Englands större städer. Lågt i tak, trångt med smala, mörka gångar…Jag minns att jag där frågade mig själv hur det skulle vara om flygplatsen behövde utrymmas och människor hade panik. Nu i helgen verkar de på grund av personalbrist (covid igen antar jag men kanske förvärrat av att EU-medborgare slutat) ha haft kaos vid säkerhetskontrollen och dessutom inte fått vätska nog lastat ombord på en del plan där passagerarna just stått ut med att köa i timmar för att kunna resa (snacka om smittspridning). Vilken mardröm. Köer till incheckningen har vi ju drabbats av även härhemma så folk har missat flyget men filmklippet här visar hur brickorna staplas på varandra i kontrollen:
Kaos är det förövrigt också på vägarna i och runt Dover. Efter skandalen med P&O som jag skrev om häromdagen anställde rederiet asiatiska besättningsmedlemmar för runt två pund i timmen medan färjorna nu ställts in på grund av bristande säkerhet med tillhörande kontroller och P&O:s beteende debatteras i parlamentet. Samtidigt har delar av motorvägen runt Dover vikts åt endast lastbilar efter ett brexitundantag av kontroller vilket bara skulle vara tills det nya systemet var på plats efter brexit men undantaget fortsätter gälla så motorvägsstäckan är fortfarande bara för lastbilar medan lokalbefolkningen får hitta vägar runt. Vägar som alltså även de nu är fulla av köer. Det känns rätt skönt att sitta hemma i Malmö och se de vackra vädersystemen rulla in över Öresund och nu börjar man skönja knoppar i träden.
bara brittiskt 
Tyvärr verkar det inte vara något bra läge i UK igen.
Du gjorde nog klokt att stanna hemma, fast trist är det.
Förstår att den kommande dagen är jobbig. Kramar till dig!
GillaGillad av 1 person
Tack! Ja när en brittisk konsult jag jobbar med som bor i NL inte heller ville hem till påsken men var tvungen så kände jag ännu mer att jag gjort rätt. Man vill ju kunna koppla av någorlunda.
GillaGilla
Det är som om stöket aldrig kommer att upphöra… delar din frustration även om våra omständigheter är annorlunda❤️
GillaGillad av 1 person
Åh, hoppas det löser sig för er också. ❤ Så trist att Star Inn Harome brann förresten!
GillaGilla
Så trist att du inte kommer iväg, men det ska ju kännas bra och inte oroligt.
Har du nå’n bra länk där man kan följa smittan i UK?
GillaGilla
Ja det är frustrerande men jag valde ju iallafall själv att skjuta på den.
De officiella sidorna från departementen finns här:
https://www.gov.uk/coronavirus
Faktum är att de har en sida där du kan se regionerna:
https://coronavirus.data.gov.uk/details/interactive-map/cases
Mer officiell statistik finns här: https://www.ons.gov.uk/peoplepopulationandcommunity/healthandsocialcare/conditionsanddiseases
Sedan ska man veta att från 1 april slopade de gratis masstester så statistiken blir därefter.
GillaGilla
Tråkigt för dig men det är all denna ovisshet, jag tror när man väl tagit beslutet är det rätt men synd med, hoppas du får det bra här hemma med de dina.
Och vet inte hur vi ska ta larmrapporterna, vi har väldigt mycket smitta här med och jag tror alla jag känner trippelvaccinerade drabbas nu och det ofta efter en middag där alla är vaccinerade men en smittad asymptomatisk och smittar alla.
För att inte tala om skolans värld. Ja sjukvårdens med. Personal på sjukhus smittad först nu efter två år.
Och så har vi alla på äldreboende och de har fyra doser och dör, fast rapporteringen är försiktig och kanske lite undermålig.
Och så det fasansfulla kriget. Går bara att lämna en kort stund när man håller på med något hårt kroppsarbete som att gräva sten i trädgården, faktiskt hälsosamt.
Manchester ja, varit på den flygplatsen 60 gånger och har en rätt positiv bild av den. Men mycket folk och stress innan man kan pusta ut. Jag som blond och grönögd har också en del gånger efter att hundratals som inte är blonda och grönögda plockats ut och röntgats ända ned i skosulorna. Ögondroppar 1 ml ajabaja. Jag hållt god min och personalen skäms ser jag men jag behåller min goda min, allt känts som ett skådespel så att de inte ska anklagas för att vara rasister på något sätt:-).
Och sämsta minnet när Brexit röstats igenom, tidningar uppradade på bord på flygplatsen skrek ut sitt hat mot Europas folk. Det var något hemskt.
Och ändå saknar jag Storbritannien varje dag, nu i vårtid, tänker på den blommande trädgården, alla människor, kända som okända hur de tog kontakt och pratade lite, stämningen och allt fint porslin att handla och toppenfina kläder till bra priser. Nu ryker de, den fina ullkappan har gjort sitt och älsklingsjackan sjunger på sista versen.
Och alla vackra sagostäder med så mycket historia och upplevelser, vackra slottsträdgårdar och den korta vintern, det saknar jag och också det lite mer lättsamma än här, humorn, värmen. Och blommorna som bara flödar över. Minns inte att den så vackra fuchsian fem meter hög ens fick vatten. Det skötte den själv.
Önskar dig en fin vecka och att påsken blir lite vårlik och vacker.
GillaGillad av 1 person
Ja visst smittas folk även här och inte minst på mitt jobb där jag nu måste vara två gånger i veckan med tillhörig tågpendling men blir jag rejält sjuk här så har jag ju folk som ser till mig hemma. Sedan kunde jag ju ändå inte träffa familjen. Just nu känns det som rätt val när jag landat i det men visst saknar man England. Det där som media skrek ut om Brexit är visserligen delvis sant, många ville ha slut på all arbetsinvandring men media överdrev det ju också kraftigt och man vet att starka krafter i öst påverkade media.
GillaGilla
Inför de kommande årsdagarna vill jag skicka en tröstande kram. Och så tråkigt att resan inte blev av, men jag förstår ditt beslut. Ny variant igen låter inte bra. Den lär ju ta sig runt om i världen den också. Hoppas att du ändå snart får tillfälle att använda ditt tågluffarkort för att ta dig till Storbritannien!
GillaGillad av 1 person
Tack!
Jodå jag har planer, hehe. Nu föll det väl mest på att familjen också blev sjuk och de var huvudsaken med besöket.
GillaGillad av 1 person
[…] p.g.a. ändrade och inställda flyg…” Och Charlotta som skriver på Bara Brittiskt har berättat om kaos på flygplatsen i […]
GillaGilla