Resa till Cornwall

Jag säger just nu att man ska vänta med att resa till Cornwall till alla som undrar. Att jag gör det har inte med att jag tröttnat på hertigdömet att göra eller med min stora besvikelse över alla där som röstat för brexit trots att just Cornwall fått så mycket i bidrag av EU. Pengar de inte alls får i samma mängd från regeringen i Westminster fast de faktiskt är en av Nordeuropas fattigaste regioner.

Nej att jag rekommenderar andra delar av ön just nu beror på att Cornwall länge varit en av landets stora turistdestinationer och nu när brexit trätt i kraft på riktigt och vi lägger coronan på det så har britterna naturligtvis som vi själva valt att semestra hemma som aldrig förr. Det här gör att priser på stugor och annat är skyhögt, inte minst sommartid och att det är svårt att hinna boka boende med kvalitet. Det finns skräckhistorier om brittiska familjer som avbokats bara dagar innan avresa för att någon annan varit villig att betala flera tusen till och det finns de som betalat 3000 pund för en vecka i stuga. Den lilla trebäddsstuga i St Ives vi själva hyrt många gånger kostar nu 1500 pund en vecka i juli. Om man till detta lägger att restauranger fått lägga ner på grund av den nedstängning som varit och att det råder brist på servicepersonal när många EU-medborgare rest hem, ja då inser man att det man får uppleva inte nödvändigtvis är Cornwall så som det brukar vara.

The Headland Hotel. Foto: Tony Atkins (WikiCommons)

I surfmeckat Newquay ligger kända The Headland Hotel ute på sin klippa ovanför en av stränderna. Det familjeägda hotellet saknar 30-40 säsongsanställda och har därför fått stänga tjugo rum så att den ordinarie personalen klarar jobbet och kan ta semester. Det säger ju sig själv att det ekonomiska läget inte blir bättre av det när de behöver få in personal. Ingen söker de jobb som annonseras ut och de vet inte om det är brexit eller coronan som är huvudorsaken till att EU-medborgarna rest hem, de som kunde leva på den löjligt låga lön turistindustrin ger eftersom de ofta inte behövde betala för dyrt boende till en hel familj. Hotellet erbjuder även rum till anställda men inget hjälper.

Uppdatering 29 april 2022: Jag ser i konsumenttidningen Which? hur St Ives hamnat långt ner på listan över Storbritanniens bästa kuststad. Tittar på kriterierna och ser att boendet är mer än dubbelt så dyrt som samtliga andra med undantag av det erkänt snofsiga Salcombe i Devon som är tvåa på listan. Detta trots att staden får höga poäng för stränder och utsikt. Många andra platser i Cornwall ligger också över genomsnittet på boendepriser men har iallafall högre betyg för lugn och ro. Slut på uppdateringen.

Jag blev lite förvånad när jag häromveckan såg att UR visar en tvådelad dokumentär om Cornwall och den visade sig ta upp både detta och mer positiva saker. Det är Simon Reeve som reser runt och pratar med lokalbefolkningen. Bland annat med några bekanta som driver en matvagn på stranden men inte får permanent hjälp med tillståndsarbetet utan flyttar till Devon istället. Reeve tar också upp frågan som länge varit ett problem i Cornwall och nu också blivit det i delar av Sverige, nämligen hur priserna på fastigheter trissas upp av sommarboende med högre inkomst så att lokal ungdom inte har råd att flytta hemifrån. Vi får också se hur det delas ut mat i fattiga i städer som Camborne och Redruth. Gamla gruvstäder som du som förstagångsbesökare knappt kommer i kontakt med men som är riktigt slitna ställen där inte alla barn varit vid havet trots att det syns från städernas höjder. En man som tar emot mat öppnar dörren i välstruken skjorta och ser inte ut som man förväntar sig en låginkomsttagare. Det visar sig att hans hotell klappat igen under pandemin. Jag tittar och tänker att det är helt galet att de konservativa röstats fram i nästan alla valkretsar här. De som inte alls förstår det här med ”food banks”. Jag tittar och tänker att visst behöver Cornwall mina pengar nu men att jag hyr stuga av en londonbo till överpris och handlar min frukostmat på Tesco ger dem inte lösningen även om jag spenderar några pund i den lokala grönsaksaffären och på att hyra våtdräkt. Jag kan bo på B&B men då kan jag inte småprata om vad jag gör eftersom samtalet lätt glider in på EU och stämningen kan ändras totalt. Det har hänt.

Det mest hjärtskärande i serien

Det finns goda nyheter i dokumentären också, inte minst om jordbruket där bävern hjälper till och där vissa lyckats ställa om sin produktion till högre kvalitet och mer miljömedvetenhet i allt detta för även jordbruket är en jättestor del av Cornwalls ekonomi. Likaså nyheter om att vi ju under klimatomställningen insett att vi behöver nya metaller och att vi borde utvinna fler utan barnarbete i länder långt bort utan miljöskydd. Cornwall har flera sådana metaller så kanske återkommer gruvdrift i modernare format och skapar jobb. I det gamla kaolinbrottet i St Austell ligger däremot den underbara besöksattraktionen Eden Project där jag kan bli lite sur över att det aldrig nämns att det öppnade tack vare EU-stöd men det är bara att acceptera att så produceras TV i Storbritannien nu, inte minst av BBC. Man nämner helst inte EU utan vill gå vidare trots att det fortfarande skapar problem.

Just nu finns det ju andra problem också i form av prins Andrew som kallats till rättegång om vad han egentligen haft för sig och som fråntagits titlar, liksom härvan med Boris Johnson och hans partyn på 10 Downing Street som nu inte bara utreds utan även polisanmälts men dessa stora ämnen täcks bra i svensk media som det är så jag har inte tänkt blogga så mycket om dem. Det enda jag vill säga är att det är bra att BoJo polisanmälts för ”Partygate” eftersom en utredning av en statsanställd inte ensam vore nog när så mycket i den kan hemligstämplas. Jag tror Boris själv klamrar sig fast så länge han kan och de konservativa som ännu inte tagit avstånd från honom är kvar för att använda honom så länge det bara går i egna syften. Min stora oro är vem som ska efterträda honom när han väl går. Ingen är vidare vettig av de som framstår som alternativ så allt kan bli ännu värre. Boris har iallafall en hustru som bryr sig om djur och miljö.

Annons

Etiketter: BBC, Brexit, Cornwall, Corona, engelsk mat, hav, turism