Om kraft

Reser du mycket i Nordengland? Då kanske du också har associationer till ett landskap fullt av kolkraftverk med stora kyltorn. Ett landskap jag med hjälp av skotsk punkrock skrivit om redan tidigt i mitt bloggande och som en del av min anglofili. Nu är det dags att vänja sig vid andra vyer. Kyltornen finns inte mer och dessa vägvisare hem till Yorkshire är nu bara ännu ett minne.

Kyltorn i Yorkshire

Missförstå mig inte. Jag jobbar med miljö och skrev redan på 90-talet om svavelföroreningarna i Sverige och att de oftast kom just från Storbritannien på grund av vindriktningen. Ingen är gladare än jag att kolet inte längre smutsar ner och släpper ut växthusgaser som förr just därifrån. Dessutom kan väl ingen tycka att kyltorn är vackra?

Nej, kyltorn är inte vackra utan brutala jättar utslängda på fälten men det är det de säger där de står som gör att man fastnar. De pratar om att man rör sig i ett område där människor slitit hårt i gruvor, där hela familjer levt med den fara ett gruvsamhälle innebär och blivit starka och lärt sig att ta hand om inte bara varandra utan om hela samhället. Det här är något som istället nu försvunnit i stora delar av de brittiska koldistrikten där byar slitits sönder (lite av det jag var inne på i min bokrecension nyligen) men som levt kvar i hur landskapet upplevs. Det har för mig varit en distinkt vy av just Nordengland och en vägvisare hem till York och från vårt sovrum högst upp kunde vi se ner till det stora kraftverket Drax, bara namnet låter ju brutalt. Nu är det i Köpenhamn och inte i York jag känner doften av koleldning i villakvarteren vintertid.

Britterna har gått mot ett liv med mer gas och medan många alltid har haft gas i både köksspisar och värmesystem så är det nu många fler. Det finns de som oroar sig för att även Storbritannien nu ska binda sig vid ryska gasleveranser och du har kanske läst om hur de nu när hela Europa har höga gaspriser har drabbats av mycket högre priser än länderna på kontinenten vilket kommer att göra att många låginkomsttagare tvingas välja mellan mat eller värme nu i vinter.

Dramatiskt men på ett helt annat plan har det också varit att se dessa energins giganter falla. Det påbörjades för ett par år sedan (och ja, även de få nere i söder också såsom Didcot som du kunnat se på väg till Oxford) men vi har ju knappt rest runt sedan dess. Här kommer en film från Eggborough, ett av de verk som synts både från vägar och tåg.

Det har hänt något med mig de senaste veckorna. Som ni märkt har det varit låg aktivitet på bloggen under oktober och det har berott på att jag mått dåligt. Medan sommaren var en bubbla av overklighet och full av praktiska göromål men också sällskap av andra lediga människor så smög sig verkligheten på under höstmånaderna med mer ensamt hemarbete många dagar (för det är ju trots allt tidsbesparande att slippa pendla två timmar om dagen när man inte måste mer än en dag i veckan). Det blev också ensamma kvällar hemma för dottern har ju sina egna aktiviteter. Jag har tänkt hitta på saker ute att sysselsätta mig med vissa kvällar i veckan men vill veta att coronan lugnat sig innan jag bestämmer mig för någon mer regelbunden aktivitet med andra. Nu har det blivit litet tid hos mamma men lika mycket har jag suttit framför TV:n och ”pratat” med maken om frågorna i de brittiska frågesporterna vi brukade se. Programmen jag överhuvudtaget inte kunde förmå mig att titta på förrän i mitten av oktober och som mest gjort mig sömnlös sedan jag började igen. Efter min utflykt till Lund häromsistens blev jag hur ledsen som helst när ett nattåg kom in på stationen medan jag väntade på mitt tåg hem. Vi som var så glada över alla nya nattåg vi saknat…

Det är ju snart ett halvår sedan livet förändrades och det stämmer i mitt fall som de säger att det är långt efter själva dödsfallet man mår som värst. En väninna som själv förlorat sin man är den som fortsatt kontaktar mig regelbundet för att se hur jag mår. Hon minns att man kraschar långt efteråt och att inget med döden känns normalt när man förlorar en livspartner alldeles för tidigt. Min favoritskådespelare Richard E. Grant har också han förlorat sin för några månader sedan och det är hög igenkänningsfaktor på hans senaste tweets.

De senaste dagarna har det skett en vändning. Vi spenderade allhelgonahelgen uppe i Småland och fick med egna ögon se den färdiga graven för första gången, tända ljus och dekorera. Vi skickade bilder till familjen i England och det kändes att vi hade varandra. Det har som alltid varit väldigt bra för mig att vistas ute i skogen också vilket jag märker i kroppen. Sedan jag kom hem har jag kunnat se alla frågesportprogram i världen utan problem och känt mer framtidstro trots sorgen.

I Lund var jag häromdagen i en lokal som luktade England med sin överdrivna klordoft och gjorde mig sentimental. Några dagar senare var dottern och jag på restaurang och där var lokalen ganska kall och gav tillsammans med matlukten dofter av Nordengland vintertid tyckte vi bägge. När vi åkte hem från Småland tänkte jag återigen på hur likt England Skåne är på sina ställen och högar av sockerbetor vid vägkanten så här års är precis som i utkanten av York som på min tid hade sockerraffinaderi. Vägkylten ”Rickarum / N Mellby” längs vägen läste jag snabbt som ”Rickarum-in-Mellby” så inne i allt engelskt blev jag där under några minuter. Jag är nu rejält sugen på en tur till Storbritannien och inte blev jag det mindre av att min svägerska också ringde från England häromdagen och skvallrade lite. All den där brexittröttheten har liksom runnit av mig. Jag är fortfarande besviken och du kommer att få läsa mer om eländiga brexitkonsekvenser men den där personliga sorgsenheten har släppt. Jag är nervös över försämrad miljö och annat nu när den brittiska regeringen kastar av sig EU-direktiven och tillåter allt möjligt men jag har hittat tillbaka till ett slags normalitet ändå. En som hittar glädje i alla som fortfarande protesterar i Storbritannien. En som minns det roliga och är nyfiken på alla nya restauranger och osedda järnvägslinjer. En som funderar på damernas fotbolls-EM i England nästa sommar och vilka dagsutflykter man vill göra från Sveriges och Englands arenastäder om man får biljetter. En som just insett att det går av stapeln ungefär samma tid som Great Yorkshire Show…

9 kommentarer

  1. Derek Jarmans fantastiska stenträdgård finns väl där i närheten…?

    Gillad av 1 person

    1. Nej den är nere i Kent där det ligger ett kärnkraftverk tror jag.

      Gilla

  2. Du har haft det tufft och har det tufft och det går liksom inte att fatta när det händer så här plötsligt. Inte så uppmuntrande men tung sorg tar tycker jag och fler med mig tre år, kan inte förklara det där med tre år men är på något sätt den tiden att ta in. Och sen finns den förstås livet ut men livet blandas lite mer igen. Men pressa dig inte och många känner igen allt du skriver. Och andra kan tycka att allt snart är som förut och du fungerar som förut i vardagen men sorgen bär du själv. Din dotter har den också men kanske mycket som krävs av henne nu och det skingrar ibland. Ta hand om dig.

    Gillad av 1 person

    1. Tack! Det låter rätt rimligt med tre år. Bara alla årsdagar tar ju ett år att gå igenom.

      Gilla

  3. Åh, det du går igenom! ❤️🙏

    Tänk vad dofter och åsynen av ting gör i en sorgeprocess.

    Du och din dotter är i mina tankar! Hoppas ni kommer till ert älskade England snart.

    Gillad av 2 personer

    1. Tack! Det var verkligen bra att få komma till graven. Hoppas att även du får det bättre snart för det låter inte heller trevligt.

      Gillad av 1 person

  4. Oj! Det var länge sedan jag var inne här och läste senast. Kraft har saknats också hos mig, om än av betydligt banalare orsaker än de du beskriver. Jag ska läsa ifatt dina senare inlägg också men vill ändå uttrycka min medkänsla redan här. Kram.

    Gillad av 1 person

  5. Tack! Man hinner inte alltid med allt man vill. Jag blir också påverkad av hemmajobbandets nackdelar när det gäller tystnaden. Ingen kommer in och frågar vad man pysslar med.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Deckarlogg

Tänkt & tyckt om deckare och annan krimi

lite mera rosa

vardagslyxen – nära & långt borta

Skriv & Res med Therese

Therese Fredriksson, aspirerande författare. Resor, författande, böcker och kulinariska upplevelser. Gärna i kombination.

The London Foodie

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Hattrick

En blog om damfotboll av Rainer Fussgänger

Halloj världen!

Ett resemagasin och en blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om fotografi, natur och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Att resa-podden

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, resetips och resefoton

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

JENNIFER STROUD

Bloggen om England och övriga Storbritannien

%d bloggare gillar detta: