Man tager vad man haver

Oj så mycket jag haft att göra de senaste veckorna. Mer än på många, många månader. Det råder fullt planeringsläge i en organisation som äntligen får ta mer plats och får en större budget när miljöfrågorna prioriteras mer runt om i Europa. Själv är jag tacksam över att ha jobb i dessa tider och dessutom ett där jag får jobba på flera språk med människor från lite varstans vilket gör att jag fortfarande känner mig i kontakt med världen där ute.

Inte mycket tid eller ork till bloggandet alltså, för hemmajobbet gör dessutom ofta att jag tar en längre lunch än vanligt för att ta mig ut i solen och så jobbar jag en bit in på kvällen istället, innan jag hamnar i soffan eller i läsfåtöljen. Det ramlar in intressanta saker att blogga om men just idag blir det ett inlägg i pandemins tecken. Allt på grund av ett par timmars utflykt som gav en surrealistisk upplevelse.

Det är 21 kilometer till Lund hemifrån mig. Jag har besökt diverse avdelningar på stadens lasarett genom åren, kan nog vägen till varenda fotbollsplan i hela kommunen och flera av mina trevligaste vänner bor i staden. Under det senaste året har jag inte satt min fot där för när man inte umgås med andra än de närmaste, inte åker kollektivt och inga matcher pågår för dottern så har det inte funnits någon anledning medan de äldre i familjen väntat på vaccin. Idag gav vi oss äntligen iväg till grannstaden allihop för en torsdagspromenad utan trängsel och oj så märkligt det kändes. Det första dottern sa när hon körde in i stadskärnan var ”oj, det känns som Oxford” och där vi sedan vandrade omkring så kändes det nästan som om vi aldrig varit där förr fast vi hittade överallt och inte behövde stressa över sevärdheterna som vi redan besökt. Smågatorna runt Juridicum, korsvirkeshusen med sina caféer och nuförtiden också spårvagnen som ju är ny även för lundaborna själva. Allt bidrog till en märklig upplevelse av att vara på resande fot som fick mig att fundera på hur vi tar resandet för givet. Har du också haft den upplevelsen på senare tid eller har du rört dig mer i andra städer än din egen? För oss har det mer rört sig om lite friluftsliv.

Kryptan i Lunds domkyrka får mig alltid att tänka på England. Foto: Marianne58

Medan jag väntar på att få resa till Storbritannien igen kommer här ett gäng ställen på hemmaplan som angofilen i mig också suktar efter just nu:

Alice och kattens tesalong i just Lund står högt på listan när jag kan trängas med andra inomhus igen och får njuta av deras afternoon tea. Min bloggkollega Maria som driver Fantasy Dining har redan varit där och så här tyckte hon.

Grand Hotel i Stockholm har sitt berömda afternoon tea de också och om man som jag fyllt jämnt nyligen så kan det hända att man har ett presentkort som kliar att få använda till bland annat detta. Min kära födelsestad Stockholm lockar annars med så mycket nytt just nu. Jag har varit där alldeles för lite sedan även mamma flyttade ner hit till Skåne och nu vill jag prova flera av de tips jag fått av mina bloggkollegor på sistone. Lena har på sin blogg Ladies Abroad till exempel tipsat om så mycket i min smak, inte minst gastropuben The Old Brewer i närheten av Odenplan. Spana in en meny som innehåller alla de klassiker du längtar efter. Har jag tur kanske jag lyckas pricka in Milner’s fish & chipsvagn också för att se vad jag tycker. Har du provat något av ställena?

Glad påsk!

Annons

Etiketter: afternoon tea, bloggen, engelsk mat, gastropub, Skåne, Stockholm