Bara en känsla

Något har hänt med mig. Jag har återfått lite av lusten att skriva om Storbritannien och jag har börjat ta mig mer tid till bloggen igen. Det har aldrig saknats saker att skriva om och gör det inte nu heller trots att coronan stoppar mig från att skriva så mycket om hotell och restauranger ifall de ändå inte överlever. Jag har bara känt mig som en urvriden trasa av all brexit. Gått ner mig i den erkända brexitdiagnos många remainers fått. Undrat om maken nu kommer att få ut sin engelska pension, över mitt bankkonto i England och tusen andra grejer och mitt i detta haft en stor känsla av att ha blivit lurad som i en allt för ensidig kärleksrelation. Nu känns det som om jag börjar komma ut på andra sidan ur denna sorgeprocess. Att jag har hittat mitt sätt att förhålla mig till eländet.

Lancashire Canal. Foto: Clem Rutter

Samtidigt är det ju fortfarande just ett elände och mer väntar framöver men jag har hamnat i ett läge där jag ser hur många som ångrar att de röstade för brexit, inte längre bara i uppenbara anti-brexitgrupper på Facebook, och hur många som är arga på regeringens sätt att sköta det hela och på dess lögner. Det har gjort att jag kunnat tänka att det precis som i Sverige finns en grupp rädda och arga människor jag aldrig kommer att kunna ha något gemensamt med, de tror fortfarande att bara vi ger brexit tjugo år som kommer det sedan bli paradiset, men acceptera att övriga faktiskt trodde att de skulle få det bättre. Visst kan jag i synnerhet när det gäller fiskerinäringen tycka att de varit mer än lovligt naiva – hur tänkte de när de visste att 80% av det de tar upp såldes till EU? Hur kunde de tro att det då skulle bli bättre bara de fick eget fiskevatten? Däremot ser jag nu de flesta andra brexitörer (som inte tillhör antingen just arga och rädda eller typen som liksom regeringsmedlemmarna och deras vänner har allt att vinna på valutakrascher, kriskontrakt och liknande) som offer för det stora strategiska spel det ju varit. Ja, de har varit dåligt pålästa och informationen har definitivt funnits där ute om de bara velat Googla men de kommer från ett utbildningssystem som länge byggt på landets egen storhet, de har ett klassystem som gör att många inte tror det är värt att bry sig och framför allt har de skapat ett alldeles galet medieklimat där det mesta är tillåtet för tidningarna.

Odiham. Foto: Andrew Smith

Min kärlek till dem är så djup att jag nu låter dem själva få upptäcka att de inte längre är så stora som de tror. Att de behöver samarbete på nära håll. Den är så djup att jag vet att det där klassystemet på både gott och ont kommer att skakas om rejält i det som nu är på väg att hända de kommande åren och den är så djup att jag hoppas att omvärlden ska kunna ruska om i det där medieklimatet framöver, trots att just den biten känns mer hoppfull än realistisk nu när Fox kommer med en brittisk nyhetskanal. Jag hoppas helt enkelt att det efter den röra som vi otvivelaktigt har framför oss uppstår ett nytt sätt för framför allt engelsmännen att se på sig själva, oavsett om det blir i en union eller ej. Jag tror också att de miljöförändringar vi alla har framför oss kommer att påverka dem. Ingen människa är en ö, ens på en ö.

9 kommentarer

  1. Intressanta reflektioner att få ta del av, kring Storbritannien och brexit. Tack! (från ny följare :))

    Gilla

    1. Tack! Välkommen hit.

      Gilla

  2. Ja, inte är det lätt att bo här i UK nu och lättare lär det inte bli.
    Jag är mycket tvivelskatig om jag någonsin kan komma över det och stanna här. Du är mer positiv, vilket är bra. Det finns så många fantastiska människor, men jag har fortfarande mycket svårt för denna självgodhet. Mycket att fundera över.

    Gilla

    1. Fast att jag orkar vara mer positiv är nog också för att jag inte bor i det och som jag skriver så tror inte jag heller att det blir så värst roligt de kommande åren. Hoppas du kan spendera mer tid i Spanien efter alla lockdowns. Kram.

      Gilla

  3. Så bra skrivet, jag känner likadant, men har svårt att uttrycka det. Mina ”bästa vänner”, de som jag och exmaken umgåtts mest med, har gjort mig förtvivlad. De visar sig vara anti-vaxxers trots att de båda jobbar som sjuksköterskor på ett London-sjukhus, de röstar på Tory för de är rädda för ”kommunisterna” (Labour) och röstade för Brexit för det är för många utlänningar i landet. Inget av detta hörde jag innan juni 2016… De har ingenstans att bo, utan hyr och flyttar ofta. Just nu i en gammal stuga i Richmond, fin, men fallfärdig, råkall och trång. De flyttar minst en gång per år och har bland annat bott på en båt, där de höll på att frysa ihjäl en vinter. Ändå ser de inte vad man kan göra åt saken genom att kanske rösta rätt, engagera sig och läsa på. Jag har gett upp vad gäller dem. Jag hoppas jag kan lägga det hela åt sidan och återvända någon gång. Vill gärna till Cornwall igen, beroende på hur det ser ut om några år med Covid och after-Brexit.

    Gilla

    1. Tack. 🙂 Just Cornwall känns jobbigast av allt i detta. Redan innan 2016 satt det UKIP flaggor på Trago Mills i Falmouth apropå brexit och senast idag såg jag bråk i en lokal remainer-grupp med en stackare som ville komma ner och nödreparera en läcka i sitt hus trots lockdown. Hon fick svaret ”det bästa vore om du säljer ditt hus”. Sommargästhatet…

      Gilla

  4. Ja, nog har man som åskådare känslan eller tanken att många tror att ”Imperiet” lever kvar och dominerar världen….

    Gillad av 1 person

    1. Ja det förstärks ju när man läser om britter I Spanien som röstar brexit och sedan undrar varför deras villkor försämras.

      Gillad av 1 person

      1. I min omgivning finns ett miniGB: en som röstade för brexit, bl a med motiveringen att det finns för många immigranter i England (man undrar hur man då tänker när man själv är immigrant och röstar mot immigranter…) och ett par som är förfärade och nästan skäms över hela brexit. Intressant!

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Deckarlogg

Tänkt & tyckt om deckare och annan krimi

lite mera rosa

vardagslyxen – nära & långt borta

Skriv & Res med Therese

Therese Fredriksson, aspirerande författare. Resor, författande, böcker och kulinariska upplevelser. Gärna i kombination.

Rule Britannia

- alt i anglofili

The London Foodie

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Hattrick

En blog om damfotboll av Rainer Fussgänger

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Att resa-podden

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, resetips och resefoton

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

JENNIFER STROUD

Bloggen om England och övriga Storbritannien

%d bloggare gillar detta: