Teater på distans

I söndags gjorde jag det roligaste jag gjort på länge. Jag var på teater men inte vilken som helst utan Lockdown Theatre och deras föreställning For One Knight Only vilket var ett passande namn eftersom de inblandade skådespelarna samtliga har varsin titel och verkligen inte är vilka som helst utan Dame Judi Dench, Sir Derek Jacobi, Dame Maggie Smith och Sir Ian McKellen, sammanhållna av Sir Kenneth Branagh. Vilken afton!

Femtusen personer från hela världen hade lyckats få biljetter till det hela och jag var en av dem. Jag måste haft en helt otrolig tajming för en stund efter att jag köpt biljetter hade jag tänkt tipsa om det hela här på bloggen men då var alla biljetter slut. Det hela hade annonserats knappa två veckor innan det gick av stapeln så det var inget jag hann längta till länge alls men visst hade jag förväntningar när jag öppnade Zoom och klickade på länken.

Mysfarbror Kenneth

Bara att sitta med dessa giganter på Zoom var speciellt för i hörnet där det normalt står namn på mina kollegor stod det nu Sir Ian och Dame Judi och vi kunde ställa frågor till dem i chatten som Branagh sedan läste upp ett urval av. En av frågorna var vad de skulle göra om de inte var skådespelare. Den frågan kunde Maggie Smith bara gravallvarlig besvara med att hon alls inte skulle existera. Det har aldrig funnits något annat alternativ för henne. Maggie var också den som var allvarligast rakt igenom men på sitt speciella sätt.

De hade utlovat humor och de är ju britter men de var dessutom så personliga. Mest bjöd Ian McKellen på sig själv vilket kändes ganska väntat där han drog ett fräckt skämt om Dumbledore och under kvällen också talade om hur han direkt föll för Derek Jacobi i sina åtsittande trikåer när de först träffades. Han berättade också hur han en gång stått på scenen på Haymarket med Patrick Stewart som plötsligt fått syn på ett spöke och skrämt upp honom som sjutton. Tydligen är det inte helt ovanligt att Patrick ser teaterspöken och han känner då även lukten av bacon (även om Maggie snabbt inflikade att det kanske var skinka eftersom ”ham” är slang för en överspelande skådis i engelskan).

Roligt blev det också när Maggie pratade om hur de efter inspelningarna av Harry Potter alltid kontrollerades så att de inte tagit med sig något av rekvisitan. Hon sa att den ende de aldrig kontrollerade var Alan Rickman som alltid charmade alla och därför kom undan med många saker vilka han sedan sålde på Ebay. Maggie berättade också som svar på frågan om pinsamheter som inträffat på scenen hur hon råkat ställa sig på nederdelen av sin kjol en gång så att den drogs ner till fotknölarna och hon därmed inte ens kunde lämna scenen på ett värdigt sätt.

Före detta teaterservitris blev bättre på scenen själv
Har snott en ölhandduk från Coronation Street

Judi Dench berättade om hur hon gjort mun-mot-mun metoden på barnbarnets flytande guldfisk som överlevde och efter detta naturligtvis fick byta namn till Lazarus och sedan levde ytterligare tio år. Den beskrivningen gör sig naturligtvis inte alls lika bra i skrift här som när hon redogjorde för det hela själv. Judis pappa var min mans farfars husläkare i York så hennes svar på en pinsam händelse var också det kul eftersom hon tog upp historien om hur hon som ung spelade i Romeo och Julia med sina föräldrar i publiken. En av replikerna var ”var är min far och min mor?” och då hördes plötsligt hennes pappas röst: ”här är vi älskling, på rad H”.

Flera av de andra kommenterade vid olika tillfällen under kvällen hur Judi alltid skrattar högt och gällt och Maggie sa på sitt torra vis att det alltid tycks vara just vid hennes känsliga öron som de där skrattsalvorna bryter ut.

Shakespeare och svärande – klart jag vill bli skådis tyckte Dame Judi som ung.

Att se Derek Jacobi fick mig genast att längta till fler avsnitt av Sista tangon i Halifax som är en av mina favoritserier och han var sitt eget lågmält varma själv med små fina kommentarer till alla. Han berättade också galna minnen från hur han i Hamlet fäktades med Peter O’Toole som var rätt glad i hatten och flyttade sig oförutsägbart både hit och dit så att Derek träffade honom först på kinden och senare fingertoppen som aldrig blev sig lik.

Sir Ians favorit

Sir Kenneth höll ihop allt hur bra som helst och som den klart yngste pratade han om vad de andra lärt honom – bland annat har Maggie en gång sagt åt honom att inte fladdra med armarna som en väderkvarn på scen. Det märktes verkligen hur väl de känner varandra det här gänget för de fyllde i varandras historier ofta när de hade gemensamma minnen och Kenneth tilltalade damerna som Mags och Jude vilket gjorde att de kändes som en enda härlig familj. Just så är det ibland på teater som är så intensivt och utlämnande (det kan också vara det helt motsatta) men det blir något extra när man ser det hos dessa storheter.

Lockdown Theatre är en virtuell teateridé som tillsammans med den historiska fonden The Royal Theatrical Fund samlade in pengar till organisationen Acting for Others som i sin tur startades på 60-talet av Laurence Olivier, Richard Attenborough och Noël Coward för att samla teatrarnas alla välgörenhetsorganisationer under en och samma gala vilket ledde till något mer permanent. Som uppvuxen med teaterföräldrar kan jag tala om att det ger långa sommarlov men miljonär blir du inte om du inte är just stor på film och TV så det här att ge finansiellt stöd åt skådespelare och andra teaterarbetare inte minst under coronan när allt ställts in känns nästan nödvändigt och speciellt i Storbritannien där de är så många och där välgörenhet måste spela en större roll i samhället. Väl värt 45 pund och jag hoppas så att det blir fler tillfällen. Allra mest hoppas jag dock att vi snart ser Londons teatrar öppna igen och att de här gänget och alla andra håller sig friska och får stå på scenen igen. Allra helst på samtligas favoritteater Old Vic.

13 kommentarer

  1. Å, så avundsjuk jag blir! Dessa giganter är mina idoler! Otroligt proffsiga och tillika trevliga. Det gäller att passa på att njuta av dem, de är ju inga ungdomar. Just trevligheten och humorn gör att de är några av mina favoritgäster hos Graham Norton. Avsnittet med Hugh Jackman, Patrick Stewart och Ian McKellen är en höjdare. Visste du att han och Judi Dench suttit i tronstolarna på Buckingham palace? Det är ett busigt gäng… Dyker nå’t liknande upp så hör av dig!

    Gillad av 2 personer

    1. Det ska jag göra. Ja man hoppas ju att de får vara med oss länge till. Hade ingen aning om det där med tronstolarna men visst är det ett busigt gäng.

      Gillad av 1 person

      1. Det finns så många pärlor med dem på youtube när de är hos Graham Norton….Maggie Smith ”it will come to me in a minute” om ett litet fan…Ian McKellen som härmar Maggie…Judi Dench som glömt att hon varit ute på klubb…

        Gilla

  2. Vilken höjdare!
    Har inte hört talas om detta alls. Vilken tur att du fick tag i biljetter.
    Ha det bra!

    Gillad av 2 personer

    1. Nej det var väldigt diskret alltsammans. De anade nog att det skulle bli utsålt hur fort som helst ändå. Ha det bra!

      Gilla

  3. Jag är grön av avund, det fanns inga biljetter när jag äntligen fick tummen ur… Låter fantastiskt!

    Gillad av 1 person

    1. Ja det var en sådan myskväll så det var inte sant.

      Gilla

  4. Vad roligt! Såg precis att National Theatre har börjat med en ny streamingtjänst. I våras var det jättekul att kunna se deras föreställningar via YouTube men jag förstår ju att de nu behöver få in pengar också.
    Blev dock först superglad att se att Royal Albert Hall ska streama Christmas carols, och sedan besviken att det bara gällde i UK…

    Gillad av 1 person

    1. Ja visste är det frustrerande med saker som bara gäller UK. Det finns fina carols från Tewkesbury Abbekås, jag kanske skulle skriva ett inlägg om det.

      Gilla

      1. Nu har de öppnat upp för streaming även till Sverige och andra länder 🙂
        Men tack för ditt tips!

        Gillad av 1 person

      2. Hoppsan. Abbekås ska det såklart vara. Stavningskontroll fick det till Abbekås, haha.

        Gilla

  5. Carina Moody · · Svara

    Du skriver så himla bra. Det kändes som om jag var med på riktigt. Det måste ha varit en fantastisk upplevelse att verkligen vara med. Graham Norton gillar jag. Han får sina gäster att slappna av och verkligen bjussa på sig själva. De verkar ha väldigt roligt på hans program.

    Gillad av 1 person

    1. Tack så mycket! 🙂 Ja hos Norton är mycket skratt och han får ju dit de bästa gästerna.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Deckarlogg

Tänkt & tyckt om deckare och annan krimi

lite mera rosa

vardagslyxen – nära & långt borta

Skriv & Res med Therese

Resor, författande, böcker och kulinariska upplevelser. Gärna i kombination.

Rule Britannia

- alt i anglofili

The London Foodie

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Hattrick

En blog om damfotboll av Rainer Fussgänger

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Att resa-podden

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, resetips och resefoton

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

JENNIFER STROUD

Bloggen om England och övriga Storbritannien

%d bloggare gillar detta: