Från Tudor till idag

Gillar du att läsa om städer och platser du känner till väl? Det gör jag som du kanske minns från min senaste bokrecension så när jag ramlade över Time’s Echo av Pamela Hartshorne var jag tvungen att läsa (verkar inte finnas på svenska).

Boken utspelar sig i min mans barndomsstad York där även jag bott. Eftersom den dessutom rör sig i både modern och Tudortid så prioriterade jag den. Få saker lockar som bra resor mellan tidsperioder när jag är på det humöret.

Omslaget ser lovande ut och det dröjer inte länge förrän man får veta varför det är just ett äpple på det lockande omslaget. Boken börjar med en fruktansvärd händelse på 1570-talet och det är Hawise som råkar ut för den. Hon som gått genom en gammal äppelträdgård hon skulle ha lämnat ifred just den dagen.

Grace i modern tid har kommit till York för att sälja en släktings hus och under tiden allt förbereds slår hon sig ner i staden ett tag och bor i huset men varför luktar där ruttna äpplen? Det dröjer såklart inte länge innan hon känner förnimmelsen av Hawise och så kommer boken igång med parallella historier om Grace och Hawise, varvat med sammanflätningar där Grace blir mer och mer indragen i Tudortidens händelser.

Äpplen spelar en roll

Hartshorne är historiker själv och bor numera i York så det är hög igenkänningsfaktor för mig och den historiska trovärdigheten är bra om än med några av författarens friheter. Tudortiden var ingen lätt period att leva i och den ska inte skildras som någon dans på rosor, så långt är jag nöjd. Grupptryck och rädsla för sjukdomar var säkert oerhört jobbigt i en tid då man inte hade annat stöd än släkt och vänner. Det jag däremot känner tar emot när jag läser är karaktärerna. De säger mig inte så mycket även om just Hawise känns levande. Hennes antagonist är dessutom så jobbig att jag funderar på att sluta läsa och faktiskt lägger ifrån mig boken ett par veckor innan jag orkar läsa vidare av ren vilja att få se hur Hartshorne får ihop slutet med två världar.

Det visar sig att hon får ihop det rätt bra. Det är inget smörigt slut även om romantik har sin givna plats i boken. Inte heller helgalet utan faktiskt ganska finurligt och där och då är jag glad att jag läste ut boken. Vill jag läsa fler av samma författare? Nej, min hög av olästa böcker är för stor för det men det var kul att vistas i York ett tag.

Etiketter: skönlitteratur, Tudortiden, York, Yorkshire