När jag gör rutinsysslor som att rensa e-post och sådant passar det bra att lyssna ikapp på gamla Sommarprogram i P1. Många lyssnar jag på live när jag är på landet där jag är uppvuxen med signaturmelodin till Sommar på barndomens batteriradio ute i skärgården men man har ju inte semester hela sommaren så det blir alltid flera program att ta ikapp hemma.
I år var Johan Hakelius sommarprat såklart något jag var extra intresserad av. Denna Sveriges superanglofil vars böcker står hemma i bokhyllan måste ju rimligen säga något om Storbritannien även om han skulle prata annat? Jodå. Han inledde med Goyas porträtt av Wellington som visar sig överraska. Det blev prat om Mitfordsystrarna och Chatsworth och en hel del rojalism och viktorianism med Lancer och lejonen på Trafalgar Square. Jag som gillar Arundel blev dessutom väldigt sugen på en tur till Chichester efter berättelsen om Larkin som ledde vidare till konstnären Lucian Freud och dennes porträtt av drottningen. Lyssna får du se vad hon själv kan ha tyckt om det. Det enda Hakelius inte pratade om alls var sig själv tyvärr. Hur blev han anglofil? Vad gör han helst på sina resor? Svar jag får fortsätta vänta på.
Hakelius spelar Sex Pistols, Dexys Midnight Runners, Bryan Ferry, Kate Bush, The Who, Terry Hall (The Specials) och inte minst Kinks Victoria för oss så det står härliga till. Den sistnämnda får mig nästan gråtfärdig med sitt ”Land of Hope and Gloria” och aldrig har albumtiteln The Decline and Fall of the British Empire känts mer passande än nuförtiden. Apropå Victoria så kommer det snart ett eget inlägg om henne men ni får härda ut en vecka eller två.
Lucian Freuds porträtt av drottningen. Bild: If it’s Hip, It’s Here
En jag kanske inte tänkt så mycket på innan var Mats Persson men det visade sig vara ett alldeles speciellt sommarprat. Hur kan en statsvetare från Bankeryd hamna hos David Cameron? Det gjorde han genom att efter studier i USA börja på London School of Economics och därefter en tankesmedja i London där han upptäcktes av Cameron. Det amerikanska är påtagligt i sommarpratet inte minst i hans musikval men det här lyssnar man på för att höra om Brexit från insidan. Från en som var där! En som säger att det kommer att ta många år för Storbritannien att läka från folkomröstningskampanjen vilket är just det jag själv känner eftersom det märks så tydligt i min egen splittrade familj.
Jag har aldrig begripit hur Cameron kunde vara så oansvarig att han utlyste folkomröstning men så har jag också familj i Brexits stordistrikt i östra England. Här menar Mats Persson som ju borde ha hört det av rätt person att Cameron ville vara den som vågade låta britterna rösta. Han trodde stenhårt på att det skulle kunna gå att omförhandla landets EU-villkor. Mats önskar att det gått längre tid mellan omförhandlingen och folkomröstningen och Downing Street förvånades också över att oppositionen med Corbyn inte mobiliserade som det antagits. Mats, jag hade önskat att även om också ni som ville stanna bidrog till överdrivenheter under kampanjen så hade det varit bättre om ni satsat på att ha ihjäl de där ryktena om miljoner turkar som dök upp i folks brevlådor. Hur skulle 70 miljoner turkar kunna komma till Storbritannien när där bara bor 80 miljoner…? Jag hade också på ett personligt plan önskat att du tagit upp vad du inte gillar med EU:s miljöpolik (enligt Katrin Marçal, f.d. Kielos) eftersom det är ett av de områden jag anser att EU som gränsöverskridande är bäst på och där Storbritannien nu kommer att försämras (vilket även kommer att påverka Sverige) men jag förstår att fokus låg på Brexit och att tiden inte räcker till allt man vill säga.
Persson sätter huvudet på spiken när han säger att han själv är kosmopolit men att ”problemet är att de flesta människor inte lever på det viset” och jag vill nästan bilda ett politiskt parti med honom bara jag får spela min egen musik i kampanjbussen (fast jodå, ett band från Leeds får också vara med på hans spellista). Jag lever på samma sätt i min internationella värld av Bryssel och Köpenhamn och vill så gärna att alla ska få ta del av detta. Rätt balans av internationellt samarbete och lokal förankring är ett måste om vi ska få folk entusiastiska kring frågan och Mats Persson har verkligen förstått vikten av att politiker över hela Europa måste ta sina befolkningars oro på allvar. Vill du dessutom veta hur man får bästa platsen på det brittiska regeringsplanet? Då ska du lyssna på detta.
Tänk om Sommar funnits i Storbritannien. Vilka hade du gärna hört sommarprata? Min egen lista skulle kunna ha med Damerna Judy Dench och Maggie Smith, Helen Mirren, Maureen Lipman, Dennis Lawson, Anthony Andrews, Clive Owen, Martin Clunes, Emma Thompson och många andra från film och scener. Till detta skulle jag kunna lägga affärskvinnan Deborah Meaden, Richard Branson, Lord Sugar, Oona King, Chris Patten, Caroline Lucas, parlamentets gamla taleskvinna Betty Boothroyd, komikerna Vic Reeves och Bob Mortimer, Sanjev Bhaskar, Sandi Toksvig, Victoria Coren, Huw Edwards, Michael Fish, David Attenborough, Michael Palin, kocken Brian Turner, Stephen Hawking (även om det skulle bli en ny typ av lyssnande), Sir Tim Berners-Lee (skapare av www), Gary Lineker, Sir Alex Ferguson (är du fotbollsintresserad så sommarpratar även Roy Hodgson förövrigt), författarna Ian Rankin, Sarah Waters och säkert många andra som jag kommer att tänka på långt efter att jag postat detta inlägg där jag till exempel inte har med en enda musiker.
bara brittiskt 
Jag har inte lyssnat på Sommar i år, men funderade på att lyssna på Mats Persson eftersom han fick så väldigt mycket skäll. Han hade pratat för mycket, för allvarligt, för mycket om en fråga som kanske var för tung och inte intressant för alla (!). Måste sommar vara skvalprat, undrade jag då. Du verkar i alla fall ha gillat hans program.
GillaGilla
Va? Det missade jag helt. Jag skulle nog taggat honom bättre så han hade sett hur mycket jag gillade det. Jag tycker inte sommar är så mycket skvalprat (utom Percy Nilsson) faktiskt så jag vet inte varför Mats Persson skulle varit för tung jämfört med t.ex. Magda Gad. Världen ser ju ut som den gör.
GillaGillad av 1 person
Jag tyckte att det var lite märkligt skäll. Tomt prat finns det gott om så varför skulle inte Sommar kunna vara meningsfullt och innehållsrikt? Det finns ju en off-knapp….
Googla ”mats persson sommar” så får du upp några artiklar.
GillaGillad av 1 person
Oj! Det här får bli ett helt eget inlägg. Ett om hur någon äntligen pratar om hur Sveriges viktigaste EU-partner skjuter sig själv i hjärnan.
GillaGillad av 1 person
Själv har jag slutat lyssna på Sommar för flera år sedan, det är för många självupptagna som bara breder ut sig om sig själva tycker jag.. Men jag ska faktiskt lyssna på Hakelius eftersom jag älskar hans böcker.
Nu kom jag att tänka på hur mycket jag saknar sommarprataren nr 1, the one and only – Torsten Ehrenmark!
GillaGilla
Ja jag har dragit ner rejält på Sommar jag också tyvärr och av precis samma anledning. Det finns ett par pärlor varje säsong men det är så mycket annat emellan. De här två däremot var måsten just för anglofiler av helt olika skäl.
GillaGilla
Nu har jag lyssnat på Hakelius och den var ju ”super” – tyvärr tar man sig inte den där tiden att sitta ner i lugn och ro och betrakta en målning.. Man har nog missat massor tyvärr..
GillaGilla
Ja det har man helt klart. Det finns så mycket att se och så lite tid. Jag har blivit sämre på att se kultur numera faktiskt. Inte på grund av ointresse alls utan på grund av att jag inser att jag inte hinner se allt iallafall. Fast visst går jag på en hel del ändå, bara inte så mycket som förr.
GillaGilla