Inte så poppis som hon tror

Halli hallå så här på torsdagskvällen. Det märks att det varit val i USA (och vilket förskräckligt resultat) för besöksantalet föll markant i går och i förrgår och det är jag nog långt ifrån ensam bloggare att notera. Så här efter valet påminner dig mer än mer om Brexit än det gjorde innan faktiskt. Redan efter någon timme dök det upp kommentarer från intervjuade i media i stil med ”men vi röstade inte på honom, tro inte att alla amerikaner är så här” och nu idag är nyheterna fulla av rapporter om hur det tafsas på skolflickor och skriks ”åk hem!” åt människor med invandrarutseende. Det är inte klokt hur folk ser de här valresultaten som ett okej från myndigheterna att bete sig hur som helt mot sina medmänniskor. Pandoras ask har öppnats och ingen verkar veta hur man stänger den igen.

Den EU-vänliga pressen berättar idag hur Theresa May minsann inte ringts upp av Trump än trots att britterna tror sig vara bästa vänner med amerikanerna och han redan har ringt nio andra länder! Det är inte utan att man känner sig lite skadeglad så här i Brexit-tider. Jag tror inte de kommer undan med att bara glida in i sina gamla handelsavtal på en räkmacka (om de väl lämnar EU) när Trump nu vill skydda amerikanska företag.

Ring, ring, why don’t you give me a call?   Foto: Sergeant Tom Robinson RLC

Själv har jag idag varit på kurs med en inbokad engelsk personalkonsult. Jag som deppar över Brexit fortfarande och surar på framför allt England ramlade såklart pladask tillbaka i anglofilin när hon dessutom kom från en by utanför York. I pausen diskuterade vi Hunters of Helmsley och hur York förändrades när Londonbor flyttade dit när de upptäckte att det gick att tågpendla. Vi snöade in på allt detta så pass att kollegorna tråkades ut medan vi konstaterade att vi kunde spendera resten av dagen pratandes om hur vacker våren är i Rievaulx.

Nej, jag kommer aldrig kunna ge upp känslorna helt enkelt för att jag känner mig så länkad till det brittiska och så hemma där. Jag är fortfarande så otroligt besviken och arg efter folkomröstningen att det känns nästan fysiskt, som om jag gjort slut med en pojkvän och inte längre är välkommen i hans hus men just det är ju också ett tecken på starka känslor. Vår relation blir nog tyvärr aldrig igen helt vad den en gång var men jag inser också genom stunder som idag att fastän den där pojkvännen har gjort mig besviken så är kärleken inte slut utan värd att kämpa för. Det är väl det som kallas passion.

Advertisements

6 kommentarer

  1. Ja, det ar ju bara nar man bryr sej om nagot som man orkar med starka kanslor egentligen. Jag upplevde att atmosfaren andrades har efter Trumps seger. Lite oj, ar det sadar vi ocksa ar, som amerikanarna 🙂 blir en nyttig tankestallare kanske.

    Liked by 1 person

    1. Ja vad jag kan läsa mig till i grupper på Facebook och i media så har jag förstått att atmosfären ändrats lite. Det låter som en bra reaktion och skönt att höra även från dig.

      Gilla

  2. Jag tycker att nu nar det gatt nagra dagar till sa har det blivit mera splittring – alltsa dem som tanker att sadar ar vi verkligen inte och om USA gatt for langt sa kanske vi ocksa har det … Och de som tanker att tjojo, varldens maktigaste land ar som vi, gud vad bra, vi har medvind, vi har ratt. Tidningarna ar av den senare sorten, ja alla de tidningar som ligger hogst upp i nyhetsdiskarna. Rubrikerna ar for javliga helt enkelt. Varst hittills tycker jag. Sa det ar bade varre och battre.

    Sen personligen sa kande jag mej fysiskt illamaende nar jag sag den dar bilden pa Farage och Trump som du sakert sett. Jag har lange varit optimistisk, forsokt halla modet uppe liksom for det finns sa mycket bra med detta land men just den bilden sa mer an tusen ord. Plus reaktionerna pa den. Det badar inte gott, verkligen inte gott.

    Gilla

    1. Usch ja, bilden på de båda är hemsk. Det där med tidningarna är ju helgalet. Jag följer en FB-sida där många gömmer de värsta tidningarna under andra i sina snabbköp.

      Jag har varit lätt fysiskt illamående kring detta sedan juni. Din mamma undrade nog lite hur jag kunde vara så upprörd men det är allt det här. Jag visste att det bara skulle trissas upp. Jag vet hur stämningen är i Lincolnshire. Som du säger är det ju nu hur splittrat som helst. Många svenskar ser bara London och det är bara ena sidan. Samtidigt är jag som vanligt optimist och tror att EFTER allt detta kaos kan det bara bli bättre.

      Gilla

  3. Jag kommer inte riktigt ihåg hur den diskussionen gick men just efter valet kände jag att man överlag behövde mana till lite eftertanke i båda lägren 🙂 just eftersom jag har flera i min omgivning som röstat Brexit utan att vara rasister eller korkade – de finns faktiskt, så tyckte jag också att debatten blev väldigt skev och jag återupplevde det hätska klimat som började i Sverige efter SDs första stora segrar som absolut ingenting blev bättre av. Blir också lite underligt att bara vilja åka till Skottland t ex eller städer med många remainers när man kommer från ett land där så många redan röstar extremhöger (men väldigt få säger det högt). Skulle jag vilja vara ifred från dem får jag väl åka till Södermalm och stanna där. Även där lär det väl finnas nån dock, finns det Brexiters på Gibraltar lär det väl finnas nån SDare även där 🙂 kan jag tänka mej att vara granne, kollega och medmänniska med någon som röstar SD, Trump eller Ukip? Absolut. Såklart jag kan. Vi är det ju redan. Och jag ser så mycket hellre att folk står för sina åsikter och är ärliga så att man kan föra en diskussion än är tysta och sen luftar sina issues i stängda rum där alla redan tycker likadant. Det gäller åt båda hållen förresten.

    Jag har hela tiden de senaste åren varit orolig för strömningarna som råder, de är djupt obehagliga och har pågått i flera år. Det blev ett väldigt fokus på Brexit men nu ser vi ju tecken överallt i hela västvärlden. På många sätt anser jag att Sverige kommit längre än både UK och USA – SD kom in i riksdagen tidigare, pk-media/etablissemangsdebatten har pågått längre samtidigt som vi tog ett enormt ansvar i flyktingkrisen och folk har fått upp ögonen lite mer för hur det blir när populister har makten och som jag tolkar det, kanske för optimistiskt, redan lugnat sej en aning jämfört med här. Kanske kommer UK dit, kanske inte. Kanske blir det långt värre i Sverige i nästa val. I vilket fall som helst så måste debatten överlag bli mer nyanserad. Jag tror det är det enda som hjälper. Media har problem både i UK och Sverige med vad som är fakta och lögner, fast i Sverige är det vänstervridet istället för höger.

    Jag vill inte bo i ett kommunistiskt land, inte ett fascistiskt heller eller i ett kalifat 🙂 jag vill bo i en fungerande demokrati, och just nu är jag djupt orolig för om det kommer att gå i den närmaste framtiden i Europa, och det är det jag lägger min energi på snarare än att vara arg på vissa väljare eller länder. Många tar demokrati för givet och är väldigt lättledda. Jag försöker så små frön att tänka själv och jag dömer ingen, det är det enda förhållningssätt som jag kommit fram till att jag kan ha.

    Liked by 1 person

  4. Mycket bra kommentar. Jag försöker att inte döma jag heller för vad leder det till (dock är det svårt ibland). Jag har ju Brexit-röstare bland familj och vänner som jag vet absolut inte är korkade utan detta är en protest från dem. Däremot kan jag tycka det är lite si och så att de bara använt sig av en typ av media och litat blint på den och ”What is the EU?” lär ju också ha varit det mest googlade efter folkomröstningen. Jag vet massor om EU själv men som utlänning är jag inte intressant att lyssna på. Här har inte minst Cameron missat mycket och gjort felbedömningar på grund av partipolitik. Ibland får jag för mig att vardagen är så jobbig för många i både Sverige och UK att de bara orkar bry sig om resultaten i ”Strictly” och ”Idol” på TV och struntar i resten. Jobbigt att det gått så långt i vår värld. Själv skulle jag kunna engagera mig men vågar inte med allt näthat omkring oss och krav på perfekt mediaträning när drevet går. 😦

    Instämmer i att det inte går att förakta folk – det blir bara helt motsatt effekt. Däremot kan man fortsätta att hitta rätt statistik och hjälpa folk att vara pålästa istället för rädda. Det är ju rädsla och att inte känna sig lyssnad på som driver detta.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

attresapodden.se

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, restips och resefotografier

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Jennifer Stroud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

cornishbirdblog

Little Local Adventures

Runtklotet

En blogg och resesajt med tips, texter och bilder från intressanta resmål runt om i världen

Round the Island

Walking round the coast of Mainland Britain

Diary of a Northern Teaist

Tea is a journey. This is my travelogue.

Storartad Förlag & Marknadsföring

Bloggen om England och övriga Storbritannien

En vandrares tankar

"Jag låter tankarna fara medan fötterna går"

Ulf Perssons Blogg

Kultur och debatt!

%d bloggare gillar detta: