A Year of Marvellous Ways av Sarah Winman är inte som någon annan bok jag läst. För det första är titeln rolig för Marvellous Ways är namnet på en av huvudpersonerna. Den 90-åriga damen bor vid ett båthus längst in i en liten sidoflod till den stora floden Fal i Cornwall där hon gör slånbärsgin och funderar över sakernas tillstånd. Redan där var jag ju såld när jag läste baksidestexten, jag som älskar både Cornwall och sloe gin.
Till henne hittar en man som heter Frances Drake. Eller…hittar förresten, han spolas iland. De två börjar samtala och i några kapitel får vi också följa Drake och veta mer om hans bakgrund. Uppvuxen utan sin far i Londons East End minns han glada fragment av pubbesök med modern men också hur han ständigt frågade hur hans far sett ut. Med sig i bagaget har han också en kärlekshistoria. Eller var han egentligen kär i den mystiska Missy?
När Drake kommer till Marvellous är han starkt påverkad inte bara av sin barndom utan också av en senare händelse vi har fått läsa om. Han känner sig dessutom som en lite udda fågel efter att ha stannat kvar i Frankrike när första världskriget slutade. Det tar tid innan han börjar känna sig bättre men det är tid Marvellous har och de två öppnar sig för varandra över lite gin under kvällar vid floden.
Det här låter kanske inte så originellt i sig men Marvellous är inte vilken 90-åring som helst för hennes mamma var en sjöjungfru och själv simmar hon varje dag i floden. Hon har tidigt lärt sig om djur och natur, väder och andra fenomen och är lite av traktens läkekvinna och kuf om vartannat. Filosoferandet mellan våra huvudpersoner tar spännande svängar man inte alls väntat sig. Plötsligt ger sig Drake dessutom iväg till staden Truro för att leverera ett brev till föräldrarna till en avliden man han träffade kort vid fronten. Det är brevet som fört honom till Cornwall från början så man känner stor lättnad när han äntligen kommer sig för att leverera det men även då överraskas man.
Boken flyter på i ett ganska stillsamt tempo medan det blir ebb och flod, stjärnorna lyser på himlen och stjöstjärnorna i floden. Det underbara bokomslaget visar lite av den här känslan och påminner om något av Tove Jansson vilket inte alls känns fel i sammanhanget. Mitt i det stillsamma är det så mycket som blir sagt mellan våra huvudpersoner och så mycket man själv börjar fundera över kring sorg, relationer, barndom och allt möjligt annat. Det här är en bok att trots de korta kapitlen läsa långsamt och riktigt njuta av men de sista kapitlen kan man inte låta bli att sträckläsa.
Malpas, Trurofloden
Jag har inte sett boken översatt på svenska än men Winmans första bok blev det med titeln När gud var en kanin så den kanske du har läst? Jag har det inte men det måste jag absolut göra. Det märks att Winman kan sitt Cornwall där hon spenderat sin barndom och just Marvellous Ways bor i en av dess allra vackraste delar. När ni har läst boken och vill se hur det ser ut så kan ni läsa mitt inlägg om en båttur på floden Fal, Englands Mississippi. Få trakter lämpar sig för filosoferande så mycket som Roseland-halvön med sina lummiga flodstränder.
bara brittiskt 