Jag gillar att läsa skönlitteratur om platser jag tycker om och känner mig hemma i. Det behöver inte ens vara speciellt välskrivet för att jag ska vilja läsa utan det jag sjunker ner i de bekanta miljöerna så länge just de beskrivs korrekt utan gator på fel plats som retar geografen i mig. St Ives hör som många av er vet till mina absoluta favoritdestinationer så självklart kastade jag mig över serien om Felicity ”Fizzy” Paradise av Debby Fowler när jag först började resa dit och hittade böckerna i den lokala bokhandeln.
Deckare från St Ives
Fowler har nu skrivit åtta böcker om illustratören Fizzy som varit gift med en jurist i Oxford och uppfostrat två barn med honom men som plötsligt blir ensam när maken omkommer i en dramatisk bilolycka. Hon beslutar sig då för att flytta till St Ives som hon alltid gillat och där hittas senare den man som körde över maken död. Om flytten läser man i första boken, Letting Go som nystar vidare i fallet med makens olycka. Fizzy träffar på den lokale trädgårdsmästaren Martin som kommer att betyda mycket i framtida böcker. Hon lär också känna polisinspektör Keith Penrose från Penzance som först inte riktigt litar på Fizzys infall men som genom serien lär sig att lyssna mer och mer till henne.
Kriminalfallen i sig känns ganska trovärdiga med händelser ute på klippor och hedar men också familjetragedier. Här och där väldigt förutsägbart men inte alltid och ändå med en och annan twist man inte väntat sig. Mer klichéeartat är persongalleriet som ibland känns överdrivet gulligt med problem som såklart löser sig till det bästa så småningom men det gör mig inget i det här fallet eftersom jag får läsa om Fizzys fina hus nere vid hamnen och andra miljöer. Själv skulle jag aldrig kunna läsa böckerna någon annanstans än i just St Ives för längtan dit skulle bli för stor men det gör inget för böckerna är lättlästa och är du där i en vecka har du läst ut en.
bara brittiskt 