Förvirring och känslostormar

Jag tycker faktiskt det är roligt att skriva om politik och skulle kunna göra det mer. Däremot är det här inte rätt forum för detta – jag vill att det ska vara en reseblogg i första hand. Just nu rör det dessutom EU-frågor där jag skulle tappa min trovärdighet genom opartiskhet om jag gick på djupet. Därför kommer det bli ett och annat med kommentarer framöver för att hålla er uppdaterade men kvällens inlägg kommer att bli det sista långa inlägget om de senaste dagarnas turbulens. En del av er har nog tyckt att det varit i mastigaste laget men jag har helt enkelt känt att det rapporterats lite konstigt i svensk press och så har jag känt att det vore konstigt om en blogg om Storbritannien inte säger ett pip om en för landet historisk händelse som denna. Slutligen har jag varit tvungen att skriva av mig lite efter alla känslor men det är just de där känslorna som också gjort det så svårt. Jag orkar inte hur mycket som helst för det är så otroligt energikrävande. Dels tar det tid att vara påläst men framför allt är jag också själv arg, ledsen och orolig och känner att jag måste försöka släppa det lite nu och fokusera inte minst på jobbet. Där har jag tröstat brittiska kollegor och vi påverkas alla mycket av att jobbet inom EU nu liksom stannar upp så även där har det varit känslosamt. Samtidigt pratar vi av oss och jämför med strömningar i våra andra länder.

Min besvikelse har inte bara rört sig kring slutresultatet och de som röstat för Brexit utan också mot alla de som nu hejdlöst driver med dessa. Mitt Facebook-flöde är fullt av skämt som delas bland svenskar om hur britterna är knäppa, gärna delade av människor som sällan sätter sin fot i landet. Det är också fullt av kommentarer från medelklassbritter boende i London som sällan vistas i Nordengland men hackar på ”rasistiska och outbildade Nordengland” som vore de en och samma grupp allihop och som om alla vore korkade. Alla röstade inte för Brexit men även de som gjorde det har hjärnor, de har bara helt andra livsvillkor och det tas ingen som helst hänsyn till detta nere i södern, precis som vanligt. En som beskriver saken väl är Mike Carter som berättar om sin marsch från Liverpool till London i sin fars fotspår genom städer som mest är fulla av välgörenhetsbutiker (om ens det). Just det jag själv reagerar över att det finns så många av nuförtiden i Lincoln, Penzance och andra liknande städer jag vistas mycket i. Läs och du förstår en hel del om hur Brexit kunde hända. Hur ska landet överhuvudtaget kunna gå framåt om man inte kan se den här sidan? En som kan det är Skottlands förstaminister Sturgeon och i länken nedan kan ni se hennes tal om detta och om hur EU-medborgare fortfarande ska känna sig hemma i Skottland.

Svensk press har kommit ikapp lite tycker jag (fast när TV4-reportern i Bryssel nyss sa att Cameron kämpat hårt för att britterna skulle stanna i EU visste jag inte vart jag skulle ta vägen…). Nu rapporteras det inte minst om krisen i Labourpartiet där ännu fler skuggministrar lämnat honom och han förlorat en förtroendeomröstning. Trots detta envisas han med att sitta kvar men nu pratar andra ledare ihop sig om vem de vill nominera istället så det är nog bara en tidsfråga innan man förhoppningsvis hittar någon som kan vara den sammanhållning som behövs, inte minst om det blir val utlyst under senhösten. Boris Johnson som fortfarande finns med i räkningen säger att han definitivt inte tänker utlysa något val om han blir de konservativas nye partiledare. Vad Theresa May tänker vet jag inte och Osborne har gett sig ur partiledarleken medan ett par andra tillkommit. I september ska de kunna rösta på de kandidater de då fått. Har Labour hunnit få ihop något? Vad händer med Liberaldemokraterna som faktiskt nu gjort lite väsen av sig? Till skillnad från i många andra länder samarbetar brittiska partier inte särskilt mycket även om Torypartiet och liberaldemokraterna gjorde det nyligen.

Hiraeth är ett walesiskt uttryck om att längta efter ett hem man inte längre kan återvända till eller kanske inte ens har haft. Det här är ett uttryck jag känner starkt för, jag som ibland hemfaller åt barndomsnostalgi och har drömmar om platser jag vill till men senare inser att platserna kanske inte var det jag trodde. Expressen har översatt en artikel av författaren Laurie Penny som tar upp detta och känslan i Storbritannien och som är läsvärd.

På Aftonbladets kultursida skriver Åsa Linderborg om Elitens tragedi och menar att det råder en ”hysterisk gruppgalenskap”. Till stora delar håller jag med henne men inte om allt. Det är fantastiskt skönt att hon skriver om hur en medelklass man ur arbetarklassen i norr kan sin Orwell för just detta har jag själv varit med om många gånger medan det som sagt verkar otänkbart för många i medelklassen. Det beror helt på var du ställt ner dina fötter hur chockad du är skriver hon och där skulle jag snarare säga förvånad. Jag som ofta har fötterna på Brexit-trottoarer är inte alls förvånad men jo, fortfarande chockad. Det är för många känslor. Apropå känslor hoppar jag till när jag läser att Linderborg tycker att britterna själva kan omfördela pengar till Cornwall som nu kommer att förlora så mycket i EU-bidrag. Det är ju just det britterna inte gör! Omfördelar till Cornwall alltså. Regionalpolitiken är urusel och där nere sliter man med en annan typ av splittring än i Nordengland men mer om det i ett annat inlägg. Ni vet ju hur jag kan gå på om Cornwall annars. Ingen av mina brittiska kollegor tror heller på att Cornwall, eller för den delen Nordirland skulle få mer pengar i framtiden än de fått tidigare, speciellt inte om ekonomin går bakåt – idag har affärsmannen Richard Branson meddelat att tretusen påtänkta tjänster inte blir av inom hans Virgin-koncern då den förlorat miljoner de senaste dagarna. Om det är skrämseltaktik och jobben ändå inte fanns vet jag inte.

Jag håller däremot med de som säger att Cameron inte skulle ha utlyst folkomröstning. Outbildad eller ej, jag har tidigare pratat om många britters totala ointresse för att lära sig något om EU (”har ni europound i Bryssel?”) och här kommer det väl till pass att läsa författaren Bill Pullman som också han har skrivit och ger oss tusen orsaker till Brexit som är intressant läsning eftersom det bland annat tar upp att britterna känslomässigt legat efter i EU genom att de gick med så pass sent. För att återgå till Linderborg så känner jag att jo, demokratin är visst i fara. Britter bosatta i EU fick inte ens rösta om de varit utanför landet i mer än femton år trots att de fortfarande påverkas. Nej, Brexit är ingen statskupp men det är en stor misstroendeförklaring mot regeringen när det hela skulle handlat om EU. Britterna lät EU-medborgare ta jobb i landet utan karenstid och visst var detta en EU fråga i och med den fria rörligheten men det kunde skötts på ett helt annat sätt nationellt när det gäller barnbidrag och liknande som varit som röda skynken för de redan missnöjda.

De spänningar jag nämnde igår har iallafall tack och lov fått sin motvikt i britternas underbara förmåga att också få människor att känna sig välkomna. Det berättas rörande historier om grannar och okända som överrösts av chokladkartonger och röda rosor för förstå att alla inte avskyr dem. Dock är rasistiska påhopp något att fortsätta hålla ögonen på och människor har idag arresterats för det. Jag vet att det pågår i många länder men nu handlar den här bloggen bara om Storbritannien och framför allt har det hela länkats till folkomröstningen på ett ruskigt sätt efter vad som kanske är för mycket TV-tid för inte helt rumsrena åsikter redan på debattstadiet. Har BBC varit rädda att få indragen budget?

I EU-parlamentet stormar det inte minst idag vilket ni sett i svensk TV om ni är nyhetsintresserade. Har ni läst min blogg ett tag så har ni vid det här laget redan räknat ut att jag inte stöder Moderaterna men jag vill ändå länka till den moderate parlamentsledamoten Christer Fjellner som idag berättar om tonläget i Bryssel djupare än media och hur det tyvärr inte hjälper oss att stödja britterna i processen. Den skotske EU-parlamentariker han refererar till är Alyn Smith som bad EU att inte överge Skottland. Här är han men nu ska jag själv vila.

Annonser

8 kommentarer

  1. Jag uppskattar verkligen dina inlägg om läget i Storbritannien just nu och hoppas du skriver mer om det. Ber om ursäkt om du tagit ill upp av skämt om det hela, som det där med mad cow disease och att de gick ur fortbolls-EM. Jag tyckte det var lite roligt men egentligen är det kanske inte så kul alls. Jag läste också artikeln om hiareath och tyckte mycket om den. Fortsätter följa detta med intresse och oro. Som du påpekar sä har de ju faktiskt inte gått ur ännu.

    Gilla

    1. Nej du behöver inte oroa dig! Det där med kossorna var kul för det var mer generellt över hela landet och en helt galen idé och fotbollen förlorar England så gott som alltid i stora mästerskap nuförtiden. Det är den perfekta ursäkten att älta hur dåliga de är mitt i all stolthet ju! Nej, jag menar det jag sett i mina flöden om att folk i norr är dumma i huvudet och kommentarer som inte tar människors oro på allvar.

      Gilla

  2. Verkligen intressant att läsa ditt inlägg! Jag fortsätter att följa dina förhoppningsvis kommande inlägg om England och Brexit, varvat med resor!

    Gilla

    1. Tack. Ja det blir lite av varje framöver men det här var nog maratonbiten.

      Gilla

  3. Anna-Karin · · Svara

    Tack för att du delar med dig även av detta. Intressant och svårt att hitta själv om man inte är ”inne” i det och hänvisad till svensk rapportering.

    Gilla

    1. Ja fast nu börjar många samla sig i Sverige. Jag ska just dela en bra artikel från Svenska Dagbladet på min Facebooksida.

      Gilla

  4. Åsa F M · · Svara

    Tack för intressant och ”obunden” uppdatering.

    Gilla

    1. Tja, så ”obunden” jag nu kan vara med ett heltidsjobb som påverkar min inställning i frågan. Helt neutral och saklig vill jag heller inte vara utan vill också få kommentera saker som ni ju sett. Det är just det där med att man får skriva mer subjektivt som är en av fördelarna med att blogga gentemot att vara journalist (men idag med all social media tycker jag tidningarna tycker till mer och mer åt oss och glömmer det kravet).

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Hattrick

En blog om damfotboll av Rainer Fussgänger

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

attresapodden.se

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, restips och resefotografier

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Jennifer Stroud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

cornishbirdblog

Little Local Adventures

Runtklotet

En blogg och resesajt med tips, texter och bilder från intressanta resmål runt om i världen

Round the Island

Walking round the coast of Mainland Britain

Diary of a Northern Teaist

Tea is a journey. This is my travelogue.

Storartad Förlag & Marknadsföring

Bloggen om England och övriga Storbritannien

En vandrares tankar

"Jag låter tankarna fara medan fötterna går"

%d bloggare gillar detta: