Hundra omistliga ting

Kan en bok få bara tre stjärnor och ändå vara sträckläsning? Jajamen. Ofta tycker jag att det är just de där mellankategorierna som är bra på att få dig att läsa vidare och vidare fast du kanske inte älskar boken. De är lättlästa och har ett driv i handlingen som får dig att vilja vända sida efter sida istället för att släcka sänglampan medan de böcker du ger högre poäng istället kanske är de där som kräver mer långsam läsning och eftertanke eller för allt i världen storsäljare som helt enkelt är något speciellt – i mitt fall ofta historiska tegelstenar med bra faktabas. Kan hända är sträckläsningsböcker också de som liksom i det här fallet fulla av budskap som faktiskt är viktiga fast karaktärerna kanske haltar lite.

One Hundred Pieces of Me (Hundra omistliga ting) är helt enkelt en sådan där pålitlig trepoängare. En bok att ta fram när man behöver läsa om känslor, livsförändringar och lite romantik. Jag hade aldrig läst något av Lucy Dillon tidigare för trots att jag sneglat på bästsäljarna med hundpromenader och romantik som kom före den här så har jag inte hittat dem på engelska när jag väl kommit ihåg att titta. Det blev alltså läsning utan någon som helst förväntan och när jag lade boken ifrån mig var jag mest fascinerad över hur snabbt jag läste den. Språket är bra så jag störde mig aldrig på en massa konstigheter på den fronten och för dig som kanske inte är så van vid att läsa på engelska är det här en bra bok att komma igång med. Upplägget gör den mer spännande genom att varje kapitel har en kort tillbakablick på huvudpersonen Ginas tidigare liv där vi undan för undan får veta vad hon varit med om tidigare och så följer resten av kapitlet med vad hon gör här och nu.

Just här och nu är bokens stora tema. Gina är uppvuxen i en småstad med sin mamma och styvfar efter att hennes egen pappa dött när hon var fyra. Hon har det inte helt lätt att skaffa vänner i skolan men den mer öppna klasskompisen Naomi tar sig an henne och de blir oskiljaktiga in i vuxen ålder. När vi lär känna Gina har hon precis återhämtat sig från bröstcancer och det här är definitivt en av bokens starka sidor för hon resonerar kring känslor kring allt från ständiga efterkontroller till alternativ för den som ska genomgå strålning men kan tänkas vilja bli mamma. Under sin behandling har hon levt med maken Stuart som stöd men plötsligt visar det sig att han träffat en annan och skilsmässan blir oundviklig. Gina flyttar till ett eget hem och det är i den nya lilla lägenheten hon inser att hon borde göra sig av med saker som inte betyder så mycket för henne för att skapa plats. Alltså påbörjar hon en lista på hundra saker att ha kvar och börjar skänka bort allt annat och häri ligger den andra storheten med boken – borde vi inte alla rensa lite på alla plan i livet? Jag blir i alla fall väldigt sugen.

DSC_1436

Om boken nu tar upp två stora och relevanta saker och flyter på bra, varför får den bara en (stark) trea? Tja, det handlar för mig mycket om att jag inte identifierar mig med Gina så värst. Jag kan mer än väl identifiera mig med att man gör fel val i livet men hon klandrar sig hela tiden själv för en massa av det som hänt. Det är intressant att Gina i boken också tvingas göra upp med sin mamma efter uppväxtens alla konflikter men just den där uppgörelsen kommer alldeles i slutet och hastas igenom fast man där börjar tycka att det blir ännu en fantastisk dimension av den och vill veta mer. Slutet har annars en ovanlig twist som jag först inte gillar men sedan förlikar mig med och faktiskt tycker är ganska befriande eftersom det tar mig bort från det mer förutsägbara i mitten av boken.

Jag fastnar som den fotbollsmamma jag är inte helt förvånande också på sidan 314 där det helt självklart konstateras att om exmaken Stuart skulle få en son skulle han gå upp i livet som fotbollspappa men fick han en dotter så skulle det ju få bli något helt annat. Bara det där att tanken inte finns på att brittiska tjejer skulle kunna spela fotboll och ha kul med sina pappor fast Englands damer som sagt tog VM-brons i fotboll känns väldigt stenåldersaktigt i en så här pass ny bok och det finns flera sådana där små detaljer där jag retar mig på det könsstereotypa men det är en av få saker jag har svårt för även i verklighetens Storbritannien så det får jag svälja som norm här.

Miljön då? Jo den är fantastiskt engelsk. Vi rör oss bland annat i en värld där ett gammalt engelskt hus på landet ska renoveras och detaljerna där är underbara och får vem som helst att vilja flytta dit och leta stora ekbord till sitt fina kök. Gina är duktig i sitt egenföretagande och har lyckats bli fantastisk på att tampas med både bygg- och kommungubbar där hon planerar för Nick och Amandas framtida liv genom att bli projektledare för renoveringen av deras hus. Som om det inte räcker med detta så får Gina en oväntad vän i form av en greyhound och jag lär mig snabbt att alla Dillons böcker på ett eller annat sätt innehåller charmiga hundar så det här är ett måste för hundälskaren för beskrivningarna av hunden är fenomenala. Så bra att jag själv undrar om inte just en greyhound skulle kunna vara något för mig om jag skaffade hund.

Skulle jag läsa mer av Dillon? Absolut. Idag vet jag att Hundra omistliga ting har med karaktärer från hennes tidigare böcker och dessutom de karaktärer jag fastnade mest för så nu har jag blivit mer sugen på att läsa dem och lära känna mina favoriter.

Advertisements

2 kommentarer

  1. Kul resumé! Könsindelningen är betydligt större här än i Sverige. Känns konstigt ibland att gå bakåt i tiden.

    Gilla

    1. Ja det gör ju det. Jag minns när det var halv pint som gällde på puben och så är det ju inte längre men fortfarande är det lite mer det där att mannen måste skydda familjen som gäller och den här boken handlar ju om just relationer.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

attresapodden.se

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, restips och resefotografier

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Jennifer Stroud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

cornishbirdblog

Little Local Adventures

Runtklotet

En blogg och resesajt med tips, texter och bilder från intressanta resmål runt om i världen

Round the Island

Walking round the coast of Mainland Britain

Diary of a Northern Teaist

Tea is a journey. This is my travelogue.

Storartad Förlag & Marknadsföring

Bloggen om England och övriga Storbritannien

En vandrares tankar

"Jag låter tankarna fara medan fötterna går"

Ulf Perssons Blogg

Kultur och debatt!

%d bloggare gillar detta: