Brittisk musik har ju påverkat hela västvärldens musikkultur på olika sätt i många decennier nu där vi pratar om Beatles-eran, punken och en massa annat. I serien Låtarna som förändrade musiken som visas på Kunskapskanalen just nu kan du se Sahara Hotnights trummis Josephine Forsman resa runt i landet i de två delar som handlar just om det brittiska musikarvet. Jag har kikat på del två som kallas Norra Storbritannien och kommer nog att se del åtta om London också.
Del två börjar med ett kort nämnande av 90-talets Bristol känt för sitt speciella sound och här får hon till och med som något slags rättfärdigande för programmets titel säga att det finns två riktningar att resa ifrån i London, norrut och västerut, eftersom hon alltså först beger sig västerut. Så värst mycket går hon inte in på det speciella med Bristol innan hon beger sig vidare till Birmingham som i alla fall är norrut även om man inte kan kalla det norra Storbritannien alls. Här kommer historien om Ozzy och hårdrocksscenen in i ett intressant inslag innan det bär vidare norrut till Manchester, Liverpool och Glasgow. Just Glasgow har en musikscen jag själv älskar. The Silencers är ett av mina absoluta favoritband och där tycker jag Forsman lyckas bäst för det är här det blir mest på djupet.
Programserien är gjord i precis samma stil som alla vi sett förr. En blandning av gammalt filmmaterial från spelningar och intervjuer med kända musiker och producenter som var med när det hände men det är ändå befriande att se en svensk version och inte bara inköpt material och det är skönt att se att någon som själv kan det här med musik får chansen. Tyvärr blir det lite hattigt när hon ska kasta sig runt och det känns som om det hade blivit roligare om hon fått ett avsnitt till om Storbritannien och kunnat dela upp det mer och komma in i samhället. Ibland nämns fakta som att tonåringar började tjäna egna pengar på 50-talet och därmed växte musikscenen när de började gå ut men lika ofta är där en avsaknad kring varför en viss stil utvecklades. Jag får helt enkelt känslan att väldigt duktiga människor har gjort något alldeles för stressat och därmed ytligt och vill klanka lite på producenten men det är underhållande i alla fall och jag ser fram emot London.