Dold och dramatisk by

Dagens utflykt går till lilla Boscastle på Cornwalls nordkust – en by som påminner mig väldigt om byarna i Lake District när det gäller känslan, fast den här ligger just vid kusten och inte i bergen. Det är något med alla pensionärer med westies som gör dagsutflykter hit och med tea rooms och utförsäljning av friluftskläder för vandrare. Det är också något med de lummiga skogarna bakom byn och ni som varit i Exmoor kan förvänta er en liknande känsla.

Boscastle har fått sitt namn av slottet Botreaux från 1100-talet som man knappt ser något av idag. Istället är det hamnpiren frånn 1500-talet som skänker historia men när man först kommer till Boscastle är det svårt att överhuvudtaget se att man kommit till en kustby eftersom landskapet helt döljer havet. Man får vandra längs ån Valency en bit från bykärnan för att komma till piren med sina små båtar innanför och ännu en bit om man vill se åmynningen i en 90-gradig vinkel omgärdad av klippor. Det är en kort promenad och väl värd att göra för att inte bara se öppet hav utan också den kända klippa som ser ut som drottning Victoria (klicka och se jämförelsen).

Promenerar du fram mot piren kan du inte ens se havet.

Framme vid piren och hamnen – nu är byn bakom dig nästan dold.

Det är lätt att vilja fortsätta vandra för South West Coast Path går att ta sig ut på direkt härifrån och gå österut mot Bude och in i Devon eller västerut till Tintagel om man bara vill gå en kort men väldigt spektakulär bit av leden. Själva nöjde vi oss med att beundra kustbevakningens utsiktstorn högt ovan oss.

Kustbevakningen till vänster – drottning Victoria till höger.

Tillbaka inne i byn strosar man mest runt bland andra turister och tittar på souvenirer och dricker te men byn har också ett museum om häxkonst att stoltsera med. Det kan låta löjligt men är faktiskt ett museum för vem som helst som är intresserad av antropologi och kulturhistoria för här visas helt enkelt föremål som används i folktro genom tiderna.

Tea rooms finns det flera men när det gäller utseende är det få som slår huset med det lite otippade namnet Old Manor House i skiffer så typiskt för Cornwall. Man får se till etablissemangets övriga byggnader så ser man att det är del i en större restaurang och här kan man slå sig ner alldeles vid byns bro.

Boscastle framstår verkligen som en idyll och består också av en övre del i det skogiga backlandskapet men läget vid den smala ån som dessutom matas av ytterligare en å – Jordan – gör det en osäker plats som man inte skulle våga köpa fastigheter i av försäkringsskäl. Det är ofta översvämningar här och allra värst var det 2004 när RAF fick evakuera med hjälpa av helikopter. Jag avslutar med en film från de dramatiska dagarna då, vilka jag faktiskt minns från svenska nyheter också.

 

 

Annons

Etiketter: arkitektur, Cornwall, vandring, väder