Septemberutmaning – bästa reseminne

Jag minns fortfarande väl mitt första besök i London och för den delen England 1987. Det fanns inga budgetflyg utan vi anlände till Heathrow som alla andra och jag kommer ihåg hur jag kände en sorts lustig känsla av att från Piccadilly Line kika ner i folks trädgårdar och se hur smutsiga och trasiga flera bakgårdar var. Här försvann den illusion som många fortfarande har om England som något puttinuttigt bylandskap fullt av tanter som dricker afternoon tea. Mamma och jag kom till vårt redan på den tiden dyra B&B i South Kensington – något lyxigare hade vi inte råd med – och skrattade åt de blommiga tapeterna och den bruna heltäckningsmattan men damen som drev stället var fantastiskt trevlig och när vi sedan gav oss ut på Gloucester Road på promenaden in mot West End hamnade jag i anglofilkoma. Det här var vad jag kommit hit för: dubbeldäckare i vänstertrafik, människor babblande på engelska och valplakat med sarkastisk humor. Vi började med en veckas sightseeing här så att jag skulle kunna komma in i stämningen för att sedan åka och hälsa på min brevvän på Lincolnshires landsbygd i en vecka medan mamma tågluffade vidare.

Epicentre of the World 1987. Än idag är det här en favoritvy.

Epicentre of the World, Trafalgar Square 1987. Än idag är det här en favoritvy.   Foto: mamma

Sedan dess har mitt London förändrats. Inte bara för att jag bosatte mig där några år efteråt med alla minnen sådant ger utan också för att jag sedan flyttade norrut och fick se London ur nordengelsk synpunkt vilket inte alltid är så roligt. Dessutom har staden i sig förändrats. Kensington är idag ett sorts fransk-ryskt tillhåll med fin shopping och bra muséer och West End håller på att lyxas till oroväckande fort och man tar bort all charm i de gamla litteratur- och musikkvarteren där butikerna redan kämpat mot näthandeln. Visst utvecklas alltid städer men i det här fallet känner jag inte att det är åt rätt håll tyvärr. Centralt boende kostar idag en förmögenhet för en barnfamilj på besök och servicenivån har sjunkit på det man har råd med. London känns dessutom mindre och mindre engelsk på grund av Citys utveckling som ekonomiskt handelsnav i en internationell miljö ungefär som Sverige känns annorlunda idag av liknande anledningar. Däremot har staden fler cykelbanor, hissar i tunnelbanan och annat mänskligt nu och faktum kvarstår att det är en av de bästa städerna i världen för den som vill gå på bra teater, muséer eller restauranger.

När jag är trött på turistkvarteren i West End (och jag tröttnar mycket fortare nu när så många bokhandlar stängt ner eller flyttat och världen blivit full av Starbucks) så beger jag mig hellre utåt och tvekar inte heller att bo lite längre ut i roliga kvarter. Åker jag hit så är det inte längre så mycket för stadens egen skull som för att övernatta på väg hem från något annat. Samuel Johsons berömda ord om att man är trött på livet när man är trött på London eftersom London har allt stämmer förvisso fortfarande – det är bara det att London nu också har så mycket av det jag inte vill ha som liksom kommer i vägen. Tänk om jag i sena tonåren visste att jag skulle sitta och skriva det här…Ett av de områden jag gärna hänger i är Chiswick och det roliga är att just där hamnade mamma och jag också av en slump just det där första besöket. Vi hade London Card som jag tror det hette då och åkte hur mycket vi ville på bussar och tunnelbanor och jag ville naturligtvis åka Routemaster så långt det bara gick så vi hoppade på 88:ans buss som gick just dit ut. Jag har roligt åt det minnet än idag eftersom jag lånat en kollegas lägenhet alldeles runt hörnet från Turnham Greens station.

Routemaster, linje 88

Routemaster, linje 88     Foto: Wikipedia

Lincolnshire då? Jodå, jag hamnade där också efter att ha bytt tåg i Grantham där jag lämnade mamma på vidare äventyr och satte mig på rälsbussen till Boston och det där är också lite lustigt för idag har jag svägerska och övrig familj i just Lincolnshire. Det var som om hela den där första resan var en slags förberedelse till mitt fortsatta liv i England. Visserligen fick jag vänta en timme på Bostons station eftersom familjen trodde jag skulle komma senare men sedan spenderade jag en vecka där ätandes billig pork pie och spelandes bingo i grannbyn efter att vi jagat in familjens rymningsbenägna get och jag fick en fantastisk insikt i engelskt vardagsliv innan mamma och jag återförenades och lyxade till det i London en dag innan hemfärd. Minnena av den här resan dyker fortfarande upp regelbundet, inte minst eftersom jag ofta passerar Grantham på tåget både till York och Lincoln.

Vill du se vilka andra resebloggare som är med i septemberutmaningen och vilka som är våra kommande utmaningar? Du hittar dem på Svenska resebloggar. Jag kommer att delta de flesta dagar och mina inlägg kommer såklart alltid att ha brittiskt fokus.

Annonser

6 kommentarer

  1. Intressant läsning… visst känns det ”onödigt” att resa nu när alla ställen är sej lika med samma affärer…

    Gilla

    1. Ja jag tycker det har blivit tråkigare än det var men det finns fortfarande spännande saker i form av inte minst mat. Den är svår att få till på samma sätt på hemmaplan. Kinesiska restauranger i Sverige är ju praktexemplet – det finns några genuina på Söder i Stockholm och Kin Long i Malmö men många andra är ju bara fyra små rätter och friterad banan.

      Gilla

  2. Visst har London förändrats – men vad har inte det… Min första resa dit var en skolresa år 1977 och blev förälskad i den stad som mötte mig då. åkte sedan tillbaka som au pair 1979, men av det london jag boddi i då finns inte mycket kvar, men London är och förblir alltid London ändå…

    Gilla

    1. Ja allt förändras ju men i London är det mycket och fort.

      Gilla

  3. Verkligen roligt att läsa om din första resa till London! De flesta resmål blir ju lite tristare med tiden när allting likriktas (hur ska det bli i framtiden?). Kanske är det förför vi gillar Albanien just nu. Här har man inte hunnit bli som alla andra ännu 😉

    Gilla

    1. Ja jag har blivit jättesugen på att besöka dotterns kompis i Makedonien.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Hattrick

En blog om damfotboll av Rainer Fussgänger

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

attresapodden.se

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, restips och resefotografier

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Jennifer Stroud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

cornishbirdblog

Little Local Adventures

Runtklotet

En blogg och resesajt med tips, texter och bilder från intressanta resmål runt om i världen

Round the Island

Walking round the coast of Mainland Britain

Diary of a Northern Teaist

Tea is a journey. This is my travelogue.

Storartad Förlag & Marknadsföring

Bloggen om England och övriga Storbritannien

En vandrares tankar

"Jag låter tankarna fara medan fötterna går"

%d bloggare gillar detta: