West End förvandlas

Covent Garden är nog en av de platser vi alla hittar till under det första besöket i London som det stora turistmål det är. Man tittar på gatuartister, trängs med franska skolklasser runt marknaderna med sina fejkväskor och Londontröjor och tar kanske en fika eller fortsätter sin shopping nere vid Neals Yard.

coventJust nu genomgår området stora förändringar vilka kanske inte ser så dramatiskt ut vid första anblicken men som jag har märkt kommer smygande. Själv började jag se det mer systematiskt i vintras när anrika restaurang Porters som legat på Henrietta Street sedan 70-talet och serverat bra engelsk mat till humana priser plötsligt stängde och flyttade till den lilla marknadsstaden Berkhamsted. Fastighetsägaren höjde hyran och även om det är earlen av Bradford som äger restaurangen så är han såklart inte villig att kasta ut sina pengar på överdrivna hyror. Det här hade kunnat vara ett exempel på en girig fastighetsägare men blev plötsligt mer när även den legendariska restaurangen Food for Thought på Neil Street häromveckan annonserade sin stängning. Precis som Porters slog även denna restaurang upp portarna just på 70-talet när hyrorna var låga och den stora grönsaksmarknaden flyttat söder om Themsen. Det här var den tid då många småföretag experimenterade fram sin stil i Covent Garden och omgivande kvarter. Att Food for Thought stänger är en riktigt tråkig utveckling i en värld där alternativa matstilar behövs och restaurangen verkar inte planera att öppna någon annanstans utan lägger bara ner. Kvar längs gatorna i trakten är nu mest trendiga internationella märkesbutiker och så den tehandel som kämpar vidare.

Earlen av Bradford säger till olika medier att det idag är hopplöst att försöka öppna en prisvärd restaurang i centrala London som helhet. Nu är det bara de stora kedjorna och lyxrestaurangerna som har råd att komma igång. Jag som en gång pluggade nära Covent Garden kom ofta hit på lunchen för att jag älskade just de duktigaste gatuartisterna men idag blir det inte lika ofta eftersom det är på tok för turistigt. Däremot tycker jag det vore synd om området bara blir fullt av kontor, lyxlägenheter och cocktailbarer i framtiden och undrar var alla de restauranger med prisvärda teatermenyer ska få finnas eftersom vi är många som vill äta innan en musikal eller pjäs som redan kostat biljettpengar. Apropå musik och teater så skrev jag ju redan häromdagen om min skola på musikgatan Denmark Street som också är en hotad gata. Den mynnar ut i Charing Cross Road som på min tid i London var full av bokhandlare. Idag finns bara Waterstones, Foyles och en ett par andra stora kedjor kvar. Borta är alla oberoende små antikvariat och specialbutiker som Murder One där jag brukade köpa julklappar till deckarfantasterna. Nu är internethandeln naturligtvis också ett hot mot bokhandeln som bransch och man kan kanske inte förvänta sig att hyresvärdar ska subventionera butiker på grund av detta men det blir alltså verkligen nådastöten när hyrorna stiger.

Den som varit i de här övre delarna av Charing Cross Road på sistone har stirrat på en av anledningarna till dessa dramatiska hyreshöjningar – byggandet av Crossrail. Det stora järnvägsprojektet med tunnlar djupt nere under staden som ska öppna 2018 är det som trissar upp allt och ytterligare en del av West End som hotas är Chinatown. Här ska arkitekterna bakom uppsnofsandet av Kings Cross nu göra detsamma hoppas de. Butiks- och restaurangägarna i Chinatown hoppas på motsatsen och har organiserat sig för att stoppa utvecklingen av vad de menar skulle betyda att hela Londons Chinatown försvinner inom fem år. Det här är för mig en fullständigt sanslös utveckling för Chinatown är knappst det sunkiga område Kings Cross en gång var. De höga husen med kinesiska restauranger i fem våningar där man känner det som om man är i Asien skulle alltså tvingas bort. Här tror jag London skjuter sig självt i foten och samtidigt börjar hjärnan snurra kring vart de skulle ta vägen för självklart går de inte upp i rök och ostasiater brukar ju vara drivna businessmänniskor. Dags att ta fram mitt gamla inlägg om andraspråk i tunnelbanan och kika efter de asiatiska språken kanske…

Chinatown_london

Chinatown Foto: Oliver Spalt

Går man över till andra sidan Covent Garden och ner till The Strand så ser man samma utveckling. The Strand har förvisso alltid varit en fin adress ända sedan medeltiden då det fanns palats här och är så än idag med Somerset House, hotell Savoy och andra men här har ändå alltid funnit plats för ett och annat skrutthotell. Jag minns själv boende på Strand Continental för nästan inga pengar alls under sent 80-tal och nu känns det som om detta snart kommer att gå samma öde till mötes som hotellet på Villiers Street där vi ofta bodde under våra år i Bryssel när Eurostartågen fortfarande anlände till Waterloo. I deras ställe kommer storheter som kedjan Melias ME London som visserligen har en fantastisk takbar men som man får ta ut banklån för att övernatta på som privatperson.

 

Annonser

5 kommentarer

  1. Åsa FM · · Svara

    Håller helt med! Det är en jättetrist utveckling åt fel håll.. Man går en omväg om Covent Garden numera om man inte ska besöka London Transport Museums härliga shop. Charing Cross Road är inte längre bokgatan.. De där kedjorna finns ju på så många andra ställen och sedan Foyles bytt lokal är det inte lika roligt att gå dit längre. Att Chinatown är hotat har jag inte vetat.. man får skrämselhicka – vi som alltid äter där minst en kväll när vi är i London.

    Gilla

    1. Nej det visste inte jag heller förrän jag började rota I det hela för I Chinatown syns det ju mindre och så tänker jag mig alltid att där är en sammanhållning på annat sätt bland näringsidkarna. Nej, många av oss håller nog på att överge West End nu om det inte är musikaldags.

      Gilla

  2. Åsa FM · · Svara

    Exakt!

    Gilla

  3. Riktigt trist! Den här kedjefieringen förstör så mycket charm och stadsanda. Snart kommer det inte spela så stor roll om man åker till London, Paris, Köpenhamn eller Stockholm… Same, same…
    Fick höra nyligen att de skulle stänga Food for thought och grämer mig riktigt mycket att jag inte gick dit sist jag vari stan eftersom den varit en av mina favoriter. Har använt deras kokbok väldigt mycket också.

    Gilla

    1. Ja det är supertrist. Snart är det mer exotiskt att stanna hemma bortsett från att Espresso House öppnar i varje gathörn.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

attresapodden.se

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, restips och resefotografier

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Jennifer Stroud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

cornishbirdblog

Little Local Adventures

Runtklotet

En blogg och resesajt med tips, texter och bilder från intressanta resmål runt om i världen

Round the Island

Walking round the coast of Mainland Britain

Diary of a Northern Teaist

Tea is a journey. This is my travelogue.

Storartad Förlag & Marknadsföring

Bloggen om England och övriga Storbritannien

En vandrares tankar

"Jag låter tankarna fara medan fötterna går"

Ulf Perssons Blogg

Kultur och debatt!

%d bloggare gillar detta: