En svensk gastropub

För några månader sedan googlade jag ”Stockholms bästa fish and chips” och såg att The Flying Elk (”Pub by Björn Frantzén”) i Gamla stan dök upp bland toppresultaten. Väl på restaurangens hemsida upptäckte jag att den profilerade sig som gastropub med bra öl och det måste ju undersökas. Efter detta försökte jag vid ett par Stockholmsbesök att ta mig dit men då har det varit stängt. Till slut lyckades jag i söndags och här är vad jag tyckte.

Björn Frantzén är kocken som driver restaurang Frantzén bara några kvarter inåt i Gamla stan och där har hela två Michelinstjärnor. Förväntningarna var alltså höga på denna ”bakficka” och blev än bättre när min moster berättade om den fina hamburgare hon ätit där häromsistens. Jag bokade bord till ett sorl som gjorde att jag knappt hörde vad som sades i andra änden men fick ett sms som bekräftade och allt var frid och fröjd.

Vi kom in i lokalen som visade sig ha otroligt dålig akustik. Mamma och jag kunde inte föra en konversation utan att höja våra röster.  Jag vet inte vad jag tänkt för jag har gått förbi här flera gånger och tittat in men jag trodde nog att de skulle haft en matsal längre in och att det överhuvudtaget skulle vara lite mer tjusigt. Istället var det en rolig lokal med kopparbord och massor av ljus från fönstren om än med rätt obekväma stolar för den som inte är pinnsmal själv. Någon pubkänsla infann sig inte utan det hela kändes mer tillrättalagt och skandinaviskt. Min mamma var klart äldst i lokalen fast hon just gått i pension och faktum är att jag undrar om inte jag själv var näst äldst. Man är nära Söder och det här var verkligen hipsterland. Personalen verkade känna igen flera stammisar som de ställde sig och pratade med.

Förrätt struntade vi alla i. Själv hade jag spetsat in mig på efterrätt istället och en titt på menyn visade mest fransk- och svenskinspirerande förrätter med anklever och löjrom i rätterna. De lät alla goda men jag hade gärna sett iallafall något brittiskt. Det går däremot också att beställa in snacks där fläsksvål med tillbehör känns som det mest engelska om du inte väljer den fransk-engelska kombinationen av små petit chouxer med cheddarost. Det står vatten i flaskor på bordet vilket är skönt och till min mat beställde jag in en bitter passande kallad Slussen från Macken i Västerås men här finns massor av annan rolig öl, inte minst från Camdenbryggeriet i London. Vin finns såklart också (och granne ligger deras vinotek Gaston) men de kändes onödigt dyra även för Gamla stan och jag var ju på pubhumör.

Slussen på flaska

Slussen på flaska

Söndag-måndag är ju inga fiskdagar men jag hade inget annat val om jag inte ville vänta med mitt besök eftersom jag var upptagen med familjen på lördagen. Alltså blev jag inte förvånad över att just fish & chips  (här med kaprismajonnäs) inte fanns på menyn men inte för att det var söndag utan för att den var slutsåld – så poppis är den alltså. På helgerna har de vad de kallar Frunch och där finns den berömda hamburgaren. Det känns lite trist att äta hamburgare på ett ställe med en massa spännande på menyn men den såg helt enkelt enastående ut på menyn med ”konfiterad och friterad elefantvitlök, roquefort, Saint Maure, Comté och karameliserad lök med citrontimjan”. Ni vet ju hur galen i ost jag är och timjan är min favoritört medan jag älskar vitlök och lök i största allmänhet…

En annan rätt jag verkligen gillar är schnitzel och här fanns den i ny tappning som man blev nyfiken på med sardellsmör och ärtsallad. Min mor och dotter beställde detta men jag bytte sedan mat med dottern som precis som jag tyckte att hamburgaren var underbar om än rätt liten. Vi fick vänta länge på maten men fick då en ursäkt innan vi hann påpeka något samt gratis hemmagjorda chips som var väldigt flottiga men med en rolig majonnäsdip. Det måste ha varit ett rejält tryck i köket men det är ingen ursäkt för att servera pommes som är nästan bruna på utsidan. Dock var de fluffiga på insidan i engelsk stil vilket jag ser att några andra recensenter inte har förstått grejen med utan jämför med amerikanska.

Schnitzel ”Björn Frantzén” serveras med konfiterad potatis ”hommage Stephen Harris” och det här var det mest engelska med hela måltiden för den där rostade potatisen i sitt ankfett hade stolt passat till vilken Sunday roast som helst men det är kanske inte så konstigt eftersom Frantzén lärt sig den av just Harris som driver gastropuben The Sportsman utanför Whitstable i Kent och är känd Michelinkock han också. Den självlärde Harris har nog gjort en klassisk engelsk söndagspotatis och fört över tankarna till Frantzén så att den hade krispigt yttre och fluffig insida – precis som svärmor gjorde dem fast hon inte använde ankfett. Min mamma som under helgen dissat engelsk mat lyfte förvånat på ögonbrynen när jag berättade att just detta äntligen var typiskt. Ärtsalladen visade sig vara tämligen söndermosade ärtor i vad som såg ut att vara friterad persilja så någon smak av dem kom inte fram alls och schnitzeln var tyvärr överstekt så den får du betydligt bättre på Moldau vid Hornstull. Det hela blev tillsammans med det goda sardellsmöret alldeles för flottigt och då är det inte fettet jag är rädd för, jag som mest LCHF:ar utan det var helt enkelt smaken som blev för oljig.

Dags för dessert vilket för min del blev min favorit, Sticky toffee pudding som även det var något som lockat hit mig för var annars hittar man det på restaurang i Sverige (på Green Lion i Malmö finns den iallafall inte längre)? Jag vet inte om Harris haft ett finger med i det hela här också men den var något mindre än man brukar få den i England och hade en bränd ton jag inte var övertygad om skulle vara där men kanske skulle den just det. Delikat var den dock fortfarande och med generöst med sås. Dessutom hade den goda lättrostade nötter på toppen. Glassen kom i en glasburk vid sidan om för att inte smälta vid den varma rätten (överhuvudtaget är uppläggen roliga här) och hade på tok för lite vaniljsmak vilket jag vill ha till en pudding och som det stod på menyn att det var. Nu var det mer som en naturell mjölkglass men konsistensen var bra. Mamma beställde in Eton Mess och här var det minsann inte fråga om någon traditionell grej utan en mycket rolig blandning av fint skurna blodapelsinskivor och pistagenötter. Marängen var gjord i tunna skivor som dekorerade toppen och snyggt inblandad i den var grönpeppar. En riktigt trevlig bekantskap som gjorde alla glada. Det verkar som om denna Eton Mess görs lite olika beroende på vad som är i säsong och bara det är ju kul. En creme brulée fanns med earl grey och citronkräm och den har tidigare funnits med kaffe och citrongräs.

Sticky toffee pudding á la The Flying Elk

Sticky toffee pudding á la The Flying Elk

Allt som allt ett helt okej besök men jag hade förväntat mig mycket mer för priset även om det kostar i Gamla stan. Dessutom läser jag på TripAdvisor att jag inte är den enda som fått kaffe på notan felaktigt. Är detta något de sätter i system för alla som inte är stammisar? I vårt fall var det nog stress. Våra drycker var inte med utan istället två kaffe vi aldrig beställt och när jag påpekade detta till deras fördel så kom de tillbaka med en nota som hade dryckerna men fortfarande inkluderade det där kaffet. Nåväl, det var inte alls något tjafs om saken utan personalen var vänlig och jag fick en tredje variant men det var alltså något snurrigt denna dag.

Frantzén tycks ha jobbat på allehanda krogar i London och Somerset så jag vet inte varför han inte gjort mer av vad han kallar gastropub faktiskt även om han själv jobbade på betydligt finare ställen. Det dräller inte av bra engelsk mat i Sverige precis så det hade verkligen varit härligt nischat att våga gå hela vägen och låta det mesta vara experimentellt brittiskt med ett par andra rätter men jag förstår att man vill ha utrymme för variation och att han vill göra annat också och framhäva svenskt inte minst men då finns ju hans andra ställen. Det jag däremot inte förstår är varför det inte var mer av en rustik pubkänsla istället för glassig bar med mat. Inget av detta förstörde dock upplevelsen men vad som höll på att göra det var odören på toaletterna. Vad har hänt där? Även det läste jag på TripAdvisor att någon annan undrat över. Jag hör till de som lyssnat på Anthony Bourdain som säger att hur rent ett restaurangkök är ser du genom att besöka toaletten så här blev jag lite undrande med tanke på krögaren.

Allt som allt ett trevligt besök men det där sista måste absolut fixas. Rätterna var innovativa men alla var kanske inte utförda till perfektion denna dag och de skulle vinna på att tappa en del av allt fett för det blandas som sagt inte helt rätt i gommen.

Annonser

4 kommentarer

  1. Sticky Toffe Pudding är oxå min favo!!!
    Trevlig artikel nedan om Poldark med många fina bilder!
    Ha en bra dag!

    Gilla

    1. Tack detsamma!

      Gilla

  2. Jag har också varit där.Blev grymt besviken. Det godaste fish and chips jag har ätit ..tro det eller ej var, på Marstrand

    Gilla

    1. Haha, jamen det kan jag tro. Den bästa jag ätit i Sverige var faktiskt på en pub i Kungälv. Kanske samme kock? Annars är det svårt att slå ställena i Whitby.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Hattrick

En blog om damfotboll av Rainer Fussgänger

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

attresapodden.se

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, restips och resefotografier

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Jennifer Stroud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

cornishbirdblog

Little Local Adventures

Runtklotet

En blogg och resesajt med tips, texter och bilder från intressanta resmål runt om i världen

Round the Island

Walking round the coast of Mainland Britain

Diary of a Northern Teaist

Tea is a journey. This is my travelogue.

Storartad Förlag & Marknadsföring

Bloggen om England och övriga Storbritannien

En vandrares tankar

"Jag låter tankarna fara medan fötterna går"

%d bloggare gillar detta: