Jag vet inte vem som kom på uttrycket Boktolvan men det är väldigt populärt bland litteraturbloggare och innebär att man under året ger sig på tolv författare man aldrig tidigare läst något av. Det här tyckte jag lät spännande och givetvis får det i mitt fall bara vara av eller om brittiskt eftersom jag nu bloggar om det. Alltså blir det följande ni kommer att få recensioner av under året, allt eftersom jag läser ut dem (i ingen speciell ordning alls utan helt efter humör) men kom ihåg att jag läser en massa annat också, inte minst svenskt och författare jag redan läst annat av så det kan ta sin tid och det kan bli utsvävningar om Waterstones råkar ha något spännande på sina bord vid nästa besök där.
1. Conn Iggulden – Stormbird: Wars of the Roses I (bästsäljare om Rosornas krig)
2. Diane Setterfield – Bellman & Black (udda fantasi om döden)
3. Elly Griffiths – The Crossing Places (första deckaren om arkeolog Ruth Galloway i Norfolk)
4. Eva-Marie Liffner – Camera (svenskt Londonmysterium)
5. Kate Fox – Watching the English: The Hidden Rules of English Behaviour (av en antropolog)
6. Anthony Powell – A Question of Upbringing (klassiker som sägs gå i Waughs stil)
7. Christian Wolmar – Fire & Steam (brittisk järnvägshistoria – surprise, surprise)
8. Jill Mansell – Don’t Want to Miss a Thing (feelgood)
9. Carola Dunn – Manna From Hades (deckare om Cornwall)
10. Tom Parker-Bowles – Full English: A Journey Through the British and Their Food (fast jo, hans artiklar har jag läst)
11. Rachel Joyce – The Unlikely Pilgrimage of Harold Fry (bästsäljare om en vandrande man, cancer och livet)
12. Cynthia Harrod Eagles – The Founding (första delen i Morlandserien om Yorkshire)
Har du läst någon eller flera själv? Vilken tyckte du bäst om? Jag är fascinerad att jag ännu inte lyckats läsa något som helst av Iggulden faktiskt. Du kommer att se länkar till respektive bok när jag har recenserat den. Jag inser att det pinsamt nog inte finns med annat än engelskt på listan men jodå, jag har läst en hel del skotskt och walesiskt i mina dagar (i fallet Wales ibland utan att veta att det var en walesare – Ken Follett till exempel). Ovanligt många kvinnor blev det och det var inget jag gick in för när jag satte ihop listan men det känns bra även om jag imponeras av kvinnoskildringarna hos både Douglas Kennedy och Håkan Nesser.
bara brittiskt 
Idel okända författare för mig. Jag inväntar dina recensioner så kanske någon av dem blir läst även i mitt fall.
GillaGilla
Så kul. Parker-Bowles är Camillas son och skriver om mat i tidningar så den är jag extra nyfiken på.
GillaGilla
Kate Fox läste jag när jag skulle flytta hit. Den är inte så dum! Kanske ska läsa om den nu när jag har bott här ett tag. Kul att höra vad du tycker om den sen. När jag läste den tyckte jag inte att så mycket stämde in på det jag upplevt men man får ju andra perspektiv, då var jag student.
GillaGilla
Ja och så är ju Yorkshirefolk lite speciella. Seriöst. 🙂 Jag fick den rekommenderad av en kompis från Nottingham som kallade den ”spot on”.
GillaGilla
Jag har sträckläst Elly Griffiths böcker. Norfolk fascinerar.
GillaGillad av 1 person
Ja det är ett sådant där uråldrigt landskap med en speciell avlägsenhet. Norwich jämförs ofta med York där jag bodde så nu är det dags för Griffiths känner jag.
GillaGilla
The Unlikely Pilgrimage of Harold Fry, lite ovanlig story, inte en jättehöjdare men en mysbok om jag minns rätt – det är rätt länge sedan jag läste den och man glömmer…
Elly Griffiths – The Crossing Places – den gillade jag men har bara hunnit läsa den av henne..
Cynthia Harrold-Eagles – Morlandserien, har jag ju läst hela som du vet, och den är en av mina absoluta favoriter. Jag tycker hela serien är bra men den blir bäst när den kommer till slutet av 1700-talet/början av 1800-talet och fortsättningen framåt – skildringen av första världskriget (tar upp 3-4 böcker om jag minns rätt) är bland det bästa jag läst om WW1.
Conn Iggulden – Stormbird: Wars of the Roses I – gav upp efter knappt halva boken… Jag gillade den inte alls tyvärr, trots att jag hade stora förväntningar eftersom jag är intresserad av Rosornas krig.
Kate Fox – Watching the English står i bokhyllan – oläst.. vet inte varför – har inte blivit av.
GillaGilla
Ja det är ju du som fått in mig på Morland så jag har stora förväntningar. 😀
Det blir ofta besvikelser med män som ska skriva historiskt om krig tycker jag och jag läser ju den här på grund av mitt intresse För Richard så vi får se vad jag tycker. Förväntningarna är mindre här. 😀
GillaGilla
Ska bli intressant att höra vad du tycker om Iggulden.. och ffa om Morland! Jag gillar skildringar av starka kvinnokaraktärer och det finns det gott om i den serien, jag blev också mkt positivt överraskad av C H-Es krigsskildringar, allt från slag under inbördeskriget, Trafalgar, Waterloo och senare Amerikanska inbördeskriget t o m!
Nu skriver hon på en serie om vanligt folk kontra WW1, den första heter ”Farewell Picadilly” – står i bokhyllan men jag har inte haft tid att läsa den ännu. Efter hennes fantastiska skildring av hur ”Morlandsläkten” på olika sätt kommer i kontakt med det kriget har jag stora förväntningar på den nya serien som dock blir begränsad till 5 böcker vad jag vet (en per år 1914-18?).
GillaGilla
Åh, det här låter ju bättre och bättre. Jag gillar också starka kvinnor. Dessutom snöade jag in på första världskriget i Belgien så det låter lockande allt detta.
GillaGilla
Jag har också varit i Belgien – Ypres och trakten runt, otroligt intressant! Likaså Picardie i Frankrike – Somme… Varit där ett par gånger och kommer garanterat att åka tillbaka. Senast var vi i Arras som också har väldigt intressant WW1-historia.
Det är en sådan konstig känsla när man är i Flandern/Picardie.. otroligt intressant samtidigt som man blir så sorgsen över det otroliga slöseriet med människoliv och hur militärkommandot tänkte – eller rättare sagt inte tänkte.. Det går inte att föreställa sig och vidden av det hela går inte att ta in.
GillaGilla
Ja vi bodde i Belgien i fem år och Ieper (Ypres på engelska, för andra läsare som inte varit där) var en av de bästa utflykterna vi gjorde. Jag skrev ju lite om det i mitt inlägg om vapenstilleståndsdagen men det kommer ett eget inlägg bara om detta framöver tror jag för det är så brittiskt. Otroligt sorgset. Alla borde besöka In Flanders Fields Museum och lära sig.
GillaGilla
Ett fantastiskt museum, och att lyssna till ”The Last Post” kl 20 varje kväll i Menin Gate i samma stad är en upplevelse och en tankeställare. För att inte tala om att se alla namn som är inhuggna i Menin Gate – alla stupade som inte har en känd grav, de som sprängdes i småbitar och även de som begravdes som okända.
GillaGilla
Usch ja. Varje gång jag numera hör The Last Post så ”är” jag vid Menin Gate.
GillaGilla