Rupert och rumporna

Det har väl inte undgått er att jag älskar hästar och i York kan man handla begagnade pocketböcker för några pund nere på marknaden i centrum så dit begav jag mig ofta på lunchen och hux flux hade jag köpt Riders (”Ryttare”) som är den första av en väldans massa bästsäljare av Jilly Cooper. Jag kände till boken sedan innan eftersom den recenserats i hästtidningar hemma i Sverige och blev alltså nyfiken på om det skulle vara mest av ridsport eller den tantsnusk Cooper är ökänd för i hela England. Redan omslaget med en manshand på en ryttarrumpa avslöjar ju att det inte är ponnyklubben det handlar om och just det där omslaget retar mig faktiskt fortfarande för det är ett område där jag aldrig kommer att lämna min svenskhet hur hemma jag än alltid känner mig i Storbritannien. Det blev en salig blandning av båda delarna men jag fastnade trots det där omslaget i Jilly-träsket och slukade boken om den fattige Jake Lovell som kan ta sig an vilken problemhäst som helst och har ett mystiskt utseende som kvinnorna faller för och den elegante och populäre tävlingsryttaren Rupert Campbell-Black i sin värld av champagne och helikoperfärder och historien om hur de båda till slut möts på OS-arenan.
Omslagen speglar innehållet

Omslagen speglar innehållet

Det hela sträcklästes för det är något i språkets driv och i de engelska miljöerna som drar in en och jag var tvungen att se hur det gick sedan i det fiktiva grevskapet Rutshire som är baserat på Coopers hemtrakter i det välbärgade och pittoreska Cotswolds och fortsatte därför med Rivals (”Rivalerna”) där flera av de tidigare huvudpersonerna fick en mindre framstående roll och TV-världen med nya persongallerier fick ta plats istället även om Rupert hängde kvar. Därefter var hästarna tillbaka i Polo som handlar om just vad det låter som och den var egentligen den roligaste rent hästmässigt eftersom polo är en hästsport jag kan mindre om än de som är vanligare i Nordeuropa och boken tog mig med till tävlingsarenorna i Argentina. The Man Who Made Husbands Jealous om Lysander Hawkley (jag älskar de galna namnen!) är nästa bok i serien och liksom Riders har det gjorts TV-serie av denna otrohetshistoria i kvadrat. Jag har bara sett Riders men blir plötsligt lite sugen på att leta upp även den här serien där Downton Abbeys Hugh Bonneville har en av rollerna vilket väl ändå borde borga för någon gnutta kvalitet?

Härnäst följer ett par böcker i den klassiska musikens värld med dirigenten Rannaldini och hans superego. Appassionata och Score! (”Divor”) var underhållande de också för att Rannaldini var som han var och körde med alla omkring sig. Pandora om konstvärlden och dess gallerier var också den lite småkul men här försvann en stor del av de personer man lärt känna i Rutshireböckerna även om de nämns här och där. När sedan Wicked!  kom förstod jag ingenting. Plötsligt kunde jag inte sträckläsa alls längre utan var tvungen att lägga boken ifrån mig och undrade om Jilly Cooper hamnat i någon slags kris. Boken handlar om en vanlig skola och en snordyr privatskola och ämnet kunde alltså vara helt i stil med alla de tidigare böckerna om rik överklass och deras möten med övriga i livet men språket flyter inte alls i samma stil som tidigare och det retade mig otroligt hur Cooper lät de lägre klasserna och inte minst ungdomarna få ett språk som bara lät töntigt. Ännu mer ilsken blev jag på hur läraren på den fattigare skolan skulle låta lite bonnig för att hon är från Yorkshire (dit Cooper själv flyttade som liten och kanske gillade hon det inte, vem vet).

Det visade sig sedan att hon faktiskt hade ett skäl att tappa formen. Pandora kom ut 2002 och då hade hennes man Leo just diagnostiserats med parkinsons och Jilly skrev för att ha råd att vårda honom hemma. Svårt att tro om en som skrivit flera bästsäljare i ett land med stor läsekrets och som går på partyn med kungligheter och torypolitiker (många bor i trakten) men så kan det alltså vara. Även Wicked! är från den här perioden och säkert under en ännu jobbigare tid under sjukdomsförloppet. De här senaste böckerna har gjort att jag helt tappat sugen på Jilly Cooper men nu när jag vet orsaken kanske jag ger mig på Jump! som trots allt har en häst i fokus igen och där Rupert verkar ha fått göra lite comeback fast i galoppvärlden. Har någon av er läst den?
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Bortugal

Borta men hemma. En blogg om en familj som längtade bort och hittade hem.

People in the Street

Bloggen om England och övriga Storbritannien

attresapodden.se

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Matochresebloggen

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Ladies Abroad

Reseberättelser, restips och resefotografier

Travel on a Cloud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

City Lover Reser

Bloggen om England och övriga Storbritannien

Jennifer Stroud

Bloggen om England och övriga Storbritannien

cornishbirdblog

Little Local Adventures

Runtklotet

En blogg och resesajt med tips, texter och bilder från intressanta resmål runt om i världen

Round the Island

Walking round the coast of Mainland Britain

Diary of a Northern Teaist

Tea is a journey. This is my travelogue.

Storartad Förlag & Marknadsföring

Bloggen om England och övriga Storbritannien

En vandrares tankar

"Jag låter tankarna fara medan fötterna går"

Ulf Perssons Blogg

Kultur och debatt!

%d bloggare gillar detta: