Jag har varit urusel på att skriva om allt som rör East Anglia, den stora bit som sticker ut i Nordsjön nordost om London. Detta tar jag nu igen med råge genom att chocka alla läsare med The Singing Postman. Jag hörde honom själv för första gången när min lika anglofila vän Miss I i tonåren satte på ett band med brittisk musik och traditioner från olika regioner som hon fått av sin morfar och just den kända Hev you got a loight boy? fastnade som klister och sitter än idag som ett rinnande vatten om du väcker mig mitt i natten.
Sången är känd för att den sjungs på Norfolkdialekt och var det som först lärde mig hur det kan låta där vilket då förvånade mig för jag fick inte alls ihop hur detta skulle vara östra England när en del vokalljud lät som rena Somerset. Nuförtiden har jag hört mer av dialekterna både i Somerset och östra England och har lärt mig likheter och skillnader men jag fascineras fortfarande över hur speciellt det låter i det här hörnet av England och måste titta på tågens reseplanerare för att inse hur avlägsna och lantliga trakterna av Norwich och norra Cambridgeshire faktiskt är jämfört med Suffolk och Essex.
Min favorit nuförtiden (hoppsan, sitter hon och diggar The Singing Postman?) måste nog ändå vara Dew Yew Father Keep a Dickey? där dickey är en åsna. Vad gör de där ute på landet egentligen? Eller tja, gjorde på 60-talet?
